Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Awo Birudaadi Omusukusi n’addamu n’agamba nti,
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
“Onookoma ddi okwogera ebintu bino? Era ebigambo bino by’oyogera n’akamwa ko binaakoma ddi okuba ng’empewo ey’amaanyi?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
Katonda akyusakyusa mu nsala ye? Oba oyo Ayinzabyonna akyusakyusa amazima?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Abaana bo bwe baayonoona eri Mukama, n’abawaayo eri empeera y’ekibi kyabwe.
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Kyokka bw’onoonoonya Katonda, ne weegayirira oyo Ayinzabyonna,
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
bw’onooba omulongoofu era ow’amazima, ddala ddala anaakuddiramu n’akuzzaayo mu kifo kyo ekituufu.
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Wadde ng’entandikwa yo yali ntono, embeera yo ey’enkomerero ejja kuba nnungi ddala.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Buuza ku mirembe egy’edda, era onoonyereze ku bakitaabwe bye baayiga;
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
kubanga ffe twazaalibwa jjuuzi era tetulina kye tumanyi, era ne nnaku ze twakamala ku nsi ziri ng’ekisiikirize.
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Tebaakulage bakumanyise era bakutegeeze ebigambo bye mitima gyabwe oba by’okutegeera kwabwe?
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
Ebitoogo biyinza okumera awatali bitosi?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Biba bikyakula nga tebinnasalibwa, bikala mangu okusinga omuddo.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Bw’etyo enkomerero bw’ebeera ey’abo bonna abeerabira Katonda, essuubi ly’abatatya Katonda bwe libula.
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
Ebyo bye yeesiga byatika mangu, ebyo bye yeesiga, nnyumba ya nnabbubi!
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
Yeesigama wuzi za nnabbubi ne zikutuka azeekwatako nnyo naye ne zitanywera.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Ali ng’ekimera ekifukirire obulungi ekiri mu musana, nga kyanjadde amatabi gaakyo mu nnimiro;
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
emirandira gyakyo nga gyezingiridde, okwetooloola entuumu y’amayinja, nga ginoonya ekifo mu mayinja.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
Naye bwe bakiggya mu kifo kyakyo, ekifo ekyo kikyegaana ne kigamba nti, Sikulabangako.
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Mazima ddala essanyu lyakyo liggwaawo, ebirime ebirala ne bikula okuva mu ttaka.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Mazima ddala Katonda talekerera muntu ataliiko musango, era tanyweza mukono gw’abakola ebibi.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Ajja kuddamu ajjuze akamwa ko enseko, n’emimwa gyo amaloboozi ag’essanyu.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
Abalabe bo balijjula obuswavu, era n’ennyumba z’abakozi b’ebibi zirimalibwawo.”
