Job 8

1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:

Hagi anante Sua kumateti ne' Bildati'a amanage huno Jopuna kenona hunte'ne,

2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

Hago zazate ama nanekea hane. Kagipinti'ma atiramia nanekemo'a, tusi'a zahokna hie.

3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

Anumzamo'a fatgo huno refkoma hu avu'ava zana eri arukrahera huno havi avu'ava zana hugahifi? Hihamu'ane Anumzamo'a fatgoma hu'nenia zana, eri arukrahera hugahifi?

4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

Hagi mofavre nagatamimo'zama Anumzamofo avure'ma kumi'ma hazageno'a, ana kumi'zmimofo nona'a ana hazenkefi zamavarenente.

5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

Hianagi kagrama Anumzamofontegama nunamuma hunka Hihamu'ane Anumzamo'ma asunku'ma hugantesigu'ma antahinegenka,

6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

kavukva zampina fatgo hunka nemaninka, fatgo zanke'ma hanankeno'a, Anumzamo'a tamage huno tra'aretira otino ete kazeri so'e hanigenka, ko'ma mani'nana kante manigahane.

7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

E'ina hanigenka ko'ma ante'nanazana agaterenka rama'a zantami antegahane.

8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

Hagi korapa knafima mani'zama e'naza vahetami zmantahigenka negenka, tagehe'zama mani'zama e'naza nomani'zana negenka rempi hunka antahio.

9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

Na'ankure tagra meni vahe mani'nonkeno, knatimo'a atupa hu'neankita, mago zana antahita keta osu'none. Ana hu'neankino zagemo'ma rentegeno amema'amo'ma fore huteno ame huno'ma fanenema hiankna huta frigahune.

10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

Hianagi ko'ma mani'za e'naza vahe'mo'za rempi hugamigahaze. Zamagra korapa vahetmimofo knare antahintahi eri'nazanki'za ana antahintahia rempi hugamigahaze.

11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

Varozamo'a (Papyrus) hapa'ma hu'nesia mopafina knare huno hagegahie. Hagi hapapi uha trazamo'a tima omnenenifina knare huno hagegahio?

12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

Hagi hapapi varozamo'a zahufama amosrema nehenigeno ana mopafima me'nenia timo'ma hagegema hinkeno'a, ame huno hagege hugahianagi mago'a trazamo'za ame hu'za hagegea osugahaze.

13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

Anumzamofoma zamage'nama hunemiza vahe'mokizmire'ma, amuha'ma nehaza zamo'a amane zankna hugahie.

14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

Hagi hankave'a omne zante'ma, amuha'ma nehaza vahe'mo'za pamponkemofo nofiteti eri anafru hu'za eramiza haviza hugahaze.

15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

Nontimo tagu'vazigahie hu'za zamagra azeri akona hugahazanagi, ana zamo'a za'zatera menora ovugahie.

16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

Hagi Anumzamofoma amagema nontaza vahe'mo'za zagema ohanatinegeno, timo'ma avite'nea mopafi me'nea tra'zamo'ma hozafima agatama reno vuno eno'ma hiaza zamagra nehaze.

17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

Hagi ana trazamofo arafu'namo'a hageno havere ome azeri antrako nehie.

18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

Hianagi ana tra'zama eri vatitresageno'a, ana mopamo'a avresra hunenteno nagra kagrira onkage'noane huno hugahie.

19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

Hagi havi avu'ava'ma nehaza vahe'mo'za osi'a knafi musena hute'za frisageno, ru vahe'mo'za ana mopafina fore hu'za zamagri nona eri'za manigahaze.

20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

Ana nehuno tamage huno Anumzamo'a hazenke'ama omane vahera amefira huomigosie. Hianagi tamagerfa huno kefo avu'ava'ma nehia vahera aza huno azeri hankavea otigahie.

21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

Hagi Anumzamo'a kazeri knare hina kagipintira kiza zokago kege nehunka, musenkege hunka manigahane.

22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.

Ha' vahekamo'zama kavresrama hunegantaza vahera zamazeri zamagaze nehuno, kefo vahera zamazeri haviza hugahie.