Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Allora prese a dire Bildad il Suchita:
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
Fino a quando dirai queste cose e vento impetuoso saranno le parole della tua bocca?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
Può forse Dio deviare il diritto o l'Onnipotente sovvertire la giustizia?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Se i tuoi figli hanno peccato contro di lui, li ha messi in balìa della loro iniquità.
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Se tu cercherai Dio e implorerai l'Onnipotente,
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
se puro e integro tu sei, fin d'ora veglierà su di te e ristabilirà la dimora della tua giustizia;
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
piccola cosa sarà la tua condizione di prima, di fronte alla grandezza che avrà la futura.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Chiedilo infatti alle generazioni passate, poni mente all'esperienza dei loro padri,
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
perché noi siamo di ieri e nulla sappiamo, come un'ombra sono i nostri giorni sulla terra.
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Essi forse non ti istruiranno e ti parleranno traendo le parole dal cuore?
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
Cresce forse il papiro fuori della palude e si sviluppa forse il giunco senz'acqua?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
E' ancora verde, non buono per tagliarlo, e inaridisce prima d'ogn'altra erba.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Tale il destino di chi dimentica Dio, così svanisce la speranza dell'empio;
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
la sua fiducia è come un filo e una tela di ragno è la sua sicurezza:
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
si appoggi alla sua casa, essa non resiste, vi si aggrappi, ma essa non regge.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Rigoglioso sia pure in faccia al sole e sopra il giardino si spandano i suoi rami,
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
sul terreno sassoso s'intreccino le sue radici, tra le pietre attinga la vita.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
Se lo si toglie dal suo luogo, questo lo rinnega: «Non t'ho mai visto!».
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Ecco la gioia del suo destino e dalla terra altri rispuntano.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Dunque, Dio non rigetta l'uomo integro, e non sostiene la mano dei malfattori.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Colmerà di nuovo la tua bocca di sorriso e le tue labbra di gioia.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
I tuoi nemici saran coperti di vergogna e la tenda degli empi più non sarà.
