Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
A LAILA olelo mai la o Biledada, no Suha, i mai la,
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
Pehea la ka loihi o kau olelo ana i keia mau mea? A he makani ikaika na huaolelo o kou waha?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
E hookahuli anei ke Akua i ka pololei? A e hookekee anei ka Mea mana i ka pono?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Ina paha ua hana hewa kau poe keiki ia ia, Alaila kiola aku la ia ia lakou, no ko lakou lawehala ana;
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Ina e imi oe i ke Akua, A e nonoi aku oe i ka Mea mana;
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
Ina ua maemae oe a pono hoi; He oiaio no, ina ua ala mai no ia ano nou, A ua hoomalu mai ia i ka hale o kou pono ana.
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Ina ua uuku kou hoomaka ana i kinohou, O kou hopena, e mahuahua loa ana no ia.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
No ka mea, ke noi aku nei au ia oe, e ninau aku oe i ka hanauna mamua, A e hoomakaukau oe e noonoo i ko lakou poe makua:
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
(No ka mea, inehinei wale no kakou, aohe ike, A o ko kakou mau la ma ka honua, he aka no ia: )
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Aole anei lakou e ao mai ia oe, a e hai mai ia oe, A e hoike mai i na olelo mailoko mai o ko lakou naau?
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
E ulu anei ke papuro ke ole ka lepo poho? E ulu anei ka akaakai ke ole ka wai?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
I kona manawa uliuli, aole i okiia, Ua mae no ia mamua o na mauu e ae a pau.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Pela no ka hope o ka poe a pau e hoopoina ana i ke Akua; A pela no ka manaolana o ka aia e make ai.
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
O kona manaolana e okiia'ku ia, A o kona mea hilinai, he punawelewele no ia.
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
E hilinai iho oia maluna o kona hale, aka, aole ia e paa: E hoopaa aku oia ia mea, aole nae ia e kupono.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Ua uliuli oia imua o ka la, A kupu ae kona mau lala ma kona kihapai.
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
Ua awiliia kona mau aa ma ka waikahe, A ike iho la ia i kahi o na pohaku.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
Aka, e hoopauia aku ia mea mai kona wahi aku, Alaila e hoole mai oia ia ia, aole au i ike ia oe.
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Aia hoi, oia ka olioli o kona aoao, A mailoko mai o ka lepo e kupu ae na mea e.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Aia hoi, aole ke Akua e hoowahawaha i ka mea pono, Aole hoi ia e kokua aku i ka poe hana hewa:
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
A hoopiha mai ia i kou waha i ka akaaka, A i kou lehelehe i ka hooho olioli.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
O ka poe inaina ia oe e hoaahuia lakou i ka hilahila: A e lilo ka hale o ka poe hewa i mea ole.
