Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Alors Bildad, de Shuach, prit la parole, et dit:
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
Jusques à quand parleras-tu ainsi, et les paroles de ta bouche ressembleront-elles à un vent impétueux?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
Dieu ferait-il fléchir le droit, le Tout-Puissant ferait-il fléchir la justice?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Si tes fils ont péché contre lui, il les a livrés à leur crime.
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Mais toi, si tu cherches Dieu, et si tu demandes grâce au Tout-Puissant,
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
Si tu es pur et droit, il veillera certainement sur toi; il restaurera la demeure de ta justice;
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Tes commencements auront été peu de chose, et ta fin sera très grande.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Interroge, en effet, les générations précédentes, et fais attention aux recherches de leurs pères;
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
Car nous sommes d'hier et nous ne savons rien; car nos jours sur la terre sont comme une ombre;
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Mais eux, ne t'enseigneront-ils pas, ne te parleront-ils pas, ne tireront-ils pas de leur cœur ces discours:
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
Le roseau croît-il hors des marais, et le jonc pousse-t-il sans eau?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Il est encore en sa verdure, on ne le coupe pas, et avant toutes les herbes, il est desséché.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Telle est la destinée de tous ceux qui oublient Dieu: l'espérance de l'impie périra.
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
Sa confiance sera trompée, et sa sécurité deviendra une toile d'araignée;
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
Il s'appuiera sur sa maison, et elle ne tiendra pas; il s'y cramponnera, et elle ne restera pas debout.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Il est plein de vigueur, exposé au soleil, et ses jets poussent par-dessus son jardin;
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
Mais ses racines s'entrelacent sur des monceaux de pierres, il rencontre un sol de rochers,
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
Et si on l'enlève de sa place, celle-ci le renie et lui dit: Je ne t'ai point connu!
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Telle est la joie qu'il a de sa conduite, et d'autres après lui s'élèveront de la poussière.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
C'est ainsi que Dieu ne rejette pas l'homme intègre, mais il ne donne pas la main aux méchants.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Il remplira encore ta bouche de joie, et tes lèvres de chants d'allégresse.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
Tes ennemis seront couverts de honte, et la tente des méchants ne sera plus!
