Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Then answered Bildad the Shuhite, and said,
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
How long will you speak these things? and how long shall the words of your mouth be like a strong wind?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
Does God pervert judgment? or does the Almighty pervert justice?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
If your children have sinned against him, and he have cast them away for their transgression;
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
If you would seek to God betimes, and make your supplication to the Almighty;
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
If you were pure and upright; surely now he would awake for you, and make the habitation of your righteousness prosperous.
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Though your beginning was small, yet your latter end should greatly increase.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
For inquire, I pray you, of the former age, and prepare yourself to the search of their fathers:
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
(For we are but of yesterday, and know nothing, because our days on earth are a shadow: )
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Shall not they teach you, and tell you, and utter words out of their heart?
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
Can the rush grow up without mire? can the flag grow without water?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Whilst it is yet in his greenness, and not cut down, it wither before any other herb.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
So are the paths of all that forget God; and the hypocrite’s hope shall perish:
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
Whose hope shall be cut off, and whose trust shall be a spider’s web.
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
He shall lean on his house, but it shall not stand: he shall hold it fast, but it shall not endure.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
He is green before the sun, and his branch shoots forth in his garden.
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
His roots are wrapped about the heap, and sees the place of stones.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
If he destroy him from his place, then it shall deny him, saying, I have not seen you.
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Behold, this is the joy of his way, and out of the earth shall others grow.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Behold, God will not cast away a perfect man, neither will he help the evil doers:
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Till he fill your mouth with laughing, and your lips with rejoicing.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
They that hate you shall be clothed with shame; and the dwelling place of the wicked shall come to nothing.
