Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Nu nam Bildad van Sjóeach het woord, en sprak:
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
Hoe lang nog gaat ge zó voort, En zullen uw woorden als een stormwind loeien?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
Zou God het recht soms verkrachten, De Almachtige de gerechtigheid schenden:
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Wanneer uw kinderen tegen Hem hebben gezondigd, Dan heeft Hij hun slechts hun misdaad vergolden!
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Maar als gij uw toevlucht neemt tot God, En rein en oprecht tot den Almachtige smeekt:
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
Dan zal Hij van stonde af over u waken, En schenkt Hij u weer een rechtschapen gezin;
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Dan schijnt uw vroeger lot slechts gering, Wordt ver door uw nieuwe staat overtroffen.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Ja, vraag het maar aan het voorgeslacht Geef acht op de bevinding van hun vaderen!
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
Want wij zijn van gisteren, en weten niets, Ons leven op aarde is enkel een schaduw;
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Maar zij zullen u leren, het u vertellen, En woorden spreken uit hun hart:
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
Schiet het riet op buiten het moeras, Groeien de biezen buiten het water?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Het wordt afgesneden, terwijl het nog bloeit, En verdort vóór ieder ander gewas:
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Zo vergaat het allen, die God vergeten, Wordt de hoop van de bozen te schande!
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
Een herfstdraad is zijn vertrouwen, Zijn toeverlaat een spinneweb;
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
Hij steunt op zijn web, maar dit houdt het niet uit, Hij grijpt het vast, maar het houdt geen stand.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Vol sappen staat hij in de zon, Zijn ranken verspreiden zich over zijn hof;
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
Zijn wortels kronkelen zich over het grint, En tussen de stenen grijpt hij zich vast.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
Maar rukt men hem weg van zijn plaats, Dan verloochent ze hem: ik heb u nooit gezien!
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Zo vergaat zijn leven door de mot Uit het stof ervan schieten anderen op.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Neen, God verwerpt den brave niet, En reikt den boze geen hand.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Nog wordt uw mond met lachen vervuld, En uw lippen met jubel;
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
Maar uw haters worden met schande bedekt, De tent der bozen verdwijnt!
