Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Så tog Sjuhiten Bildad til Orde og sagde:
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
"Hvor længe taler du så, hvor længe skal Mundens Uvejr rase?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
Mon Gud vel bøjer Retten, bøjer den Almægtige Retfærd?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Har dine Sønner syndet imod ham, og gav han dem deres Brøde i Vold,
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
så søg du nu hen til Gud og bed hans Almagt om Nåde!
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
Såfremt du er ren og oprigtig, ja, da vil han våge over dig, genrejse din Retfærds Bolig;
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
din fordums Lykke vil synes ringe, såre stor skal din Fremtid blive.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Thi spørg dog den befarne Slægt, læg Mærke til Fædrenes Granskning!
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
Vi er fra i Går, og intet ved vi, en Skygge er vore Dage på Jord.
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Mon ej de kan lære dig, sige dig det og give dig Svar af Hjertet:
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
Vokser der Siv, hvor der ikke er Sump, gror Nilgræs frem, hvor der ikke er Vand?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Endnu i Grøde, uden at høstes, visner det før alt andet Græs.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Så går det enhver, der glemmer Gud, en vanhelliges Håb slår fejl:
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
som Sommerspind er hans Tilflugt, hans Tillid er Spindelvæv;
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
han støtter sig til sit Hus, det falder, han klynger sig til det, ej står det fast.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
I Solskinnet vokser han frodigt, hans Ranker breder sig Haven over,
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
i Stendynger fletter hans Rødder sig ind, han hager sig fast mellem Sten;
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
men rives han bort fra sit Sted, fornægter det ham: "Jeg har ikke set dig!"
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Se, det er Glæden, han har af sin Vej, og af Jorden fremspirer en anden!
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Se, Gud agter ej den uskyldige ringe, han holder ej fast ved de ondes Hånd.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
End skal han fylde din Mund med Latter og dine Læber med Jubel;
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
dine Avindsmænd skal klædes i Skam og gudløses Telt ej findes mer!
