Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Tedy odpovídaje Bildad Suchský, řekl:
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
Dokudž mluviti budeš takové věci, a slova úst tvých budou jako vítr násilný?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
Což by Bůh silný neprávě soudil, a Všemohoucí což by převracel spravedlnost?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Synové zajisté tvoji že zhřešili proti němu, proto pustil je po nepravosti jejich.
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Kdybys ty opravdově hledal Boha silného, a Všemohoucímu se modlil,
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
A byl čistý a upřímý: jistě žeť by se hned probudil k tobě, a napravil by příbytek spravedlnosti tvé.
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
A byly by první věci tvé špatné, poslední pak rozmnožily by se náramně.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Nebo vzeptej se, prosím, věku starého, a nastroj se k zpytování otců jejich.
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
(Myť zajisté včerejší jsme, aniž jsme čeho povědomi; k tomu dnové naši jsou jako stín na zemi.)
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Zdaliž tě oni nenaučí, a nepovědí tobě, a z srdce svého nevynesou-liž slov?
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
Zdali roste třtí bez bahna? Roste-liž rákosí bez vody?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Nýbrž ještě za zelena, dříve než vytrháno bývá, ano prvé než jaká jiná tráva, usychá.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Tak stezky všech zapomínajících se na Boha silného, tak, pravím, naděje pokrytce zahyne.
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
Klesne naděje jeho, a doufání jeho jako dům pavouka.
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
Spolehne-li na dům svůj, neostojí; chytí-li se ho, nezdrží.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Vláhu má před sluncem, tak že z zahrady jeho výstřelkové jeho vynikají.
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
Při vrchovišti kořenové jeho hustě rostou, i na místech skalnatých rozkládá se.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
A však bývá-li zachvácen z místa svého, až by se ho i odečtlo, řka: Nevidělo jsem tě:
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Tožť ta radost života jeho, a z země jiný vykvetá.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Aj, Bůh silný nepohrdá upřímým, ale nešlechetným ruky nepodává:
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Až i naplní smíchem ústa tvá, a rty tvé plésáním,
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
Když nenávidící tebe v hanbu oblečeni budou, a stánku lidí bezbožných nikdež nebude.
