Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Shuhi Bildad loh a doo tih,
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
“He he me hil nim na thui ve? Na ka kah ol tah khohli bangla khuet coeng.
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
Pathen loh tiktamnah he a khun sak tih Tlungthang loh duengnah te a khun sak mai a?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Na ca rhoek te anih taengah a tholh vaengah amih te amamih kah boekoek kut dongla a tueih.
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Namah loh Pathen te na toem tih Tlungthang te na hloep mak atah,
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
Na cil tih na thuem koinih nang yueng la haenghang vetih na duengnah rhamtlim te n'thuung pataeng pawn ni.
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Na tongnah te a yiit om cakhaw na hmailong te muep rhoeng ni.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Lamhma kah cadil taengah dawt laeh lamtah a napa rhoek khenah te soepsoei laeh.
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
Mamih loh n'hlaem paek kah long khaw m'ming uh moenih, mamih kah khohnin diklai dongkah mueihlip banghui ni.
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Amih te na thuinuet pawt tih a, nang taengah a thui vetih amih kah lungbuei lamloh olthui te a khueh eh?
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
Nongtui pawt ah talik thawn tih tui om mueh ah capu rhoeng a?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Te te a duei pueng ah a hlaek pawt akhaw sulrham boeih hmai ah rhae coeng.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Pathen aka hnilh boeih kah caehlong neh lailak kah ngaiuepnah tah bing tangloeng.
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
A uepnah neh a pangtungnah bumba im te khaw bawtboeng.
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
A im dongah hangdang dae pai thai pawh. Te te a kuel dae thoo pawh.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Anih te khosae li ah thingsup tih a dum ah a dawn sai.
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
A yung loh lungkuk dongah a ven tih lungto im te a hmuh.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
Te te a hmuen lamloh a phuk van vaengah, “Nang kam hmu moenih,” anih te a namnah.
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
He he a longpuei kah omthennah coeng koinih laipi tloe lamloh a poe uh khaming.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Pathen loh cuemthuek hnawt ngawn pawt tih thaehuet kut te a moem moenih.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Na ka dongah nueihbu neh na hmui dongah tamlung bae.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
Na lunguet rhoek loh yahpohnah a bai uh vetih halang kah dap tah om mahpawh,” a ti.
