Job 7
1 Måste icke menniskan alltid vara i strid på jordene; och hennes dagar äro såsom en dagakarls?
¿ Not [does] service [belong] to humankind (on *Q(k)*) earth and like [the] days of a hired laborer [are] days? his.
2 Såsom en dräng åstundar skuggan, och en dagakarl, att hans arbete må vara ute;
Like a slave [who] he pants for shade and like a hired laborer [who] he longs for wage[s] his.
3 Så hafver jag väl arbetat hela månaden fåfängt, och bedröfvada nätter äro mig många vordna.
So I have been allotted for myself months of worthlessness and nights of trouble people have allotted to me.
4 När jag lägger mig, säger jag: När månn jag skola uppstå? Och sedan räknar jag, när afton skall varda; ty jag var hvarjom manne en styggelse intill mörkret.
If I lay down and I will say when? will I arise and it will continue evening and I will be surfeited restlessness until twilight.
5 Mitt kött är fullt med matk och mull allt omkring; min hud är sammanskrynkt och till intet vorden.
It is clothed flesh my maggot[s] (and clod[s] of *Q(K)*) dust skin my it has hardened and it has run.
6 Mine dagar äro snarare bortflogne än en väfspole; och äro förledne utan all förtöfvan.
Days my they have been swift more than a weaver's shuttle and they have come to an end with not hope.
7 Tänk uppå, att mitt lif är ett väder, och min ögon komma icke igen till att se det goda;
Remember that [is] a breath life my not it will return eye my to see good.
8 Och intet lefvandes öga varder mig mera seendes; din ögon se på mig, deröfver förgås jag.
Not it will observe me an eye of sight eyes your [will be] on me and there not [will be] me.
9 Molnet varder allt, och går bort; så ock den som far neder i helvetet, han kommer icke upp igen; (Sheol h7585)
It vanishes a cloud and it has gone thus [one who] has gone down Sheol not he will come up. (Sheol h7585)
10 Och besitter icke sitt hus igen, och hans rum blifver öde.
Not he will return again to house his and not it will acknowledge him again place his.
11 Derföre vill jag ock icke förmena minom mun; jag vill tala i mins hjertas ångest, och vill utsäga min själs bedröfvelse.
Also I not I will restrain mouth my I will speak in [the] distress of spirit my I will complain in [the] bitterness of soul my.
12 Är jag ett haf, eller en hvalfisk, att du så förvarar mig?
¿ [the] sea [am] I Or? [the] sea monster that you will set over me a guard.
13 Ty jag tänkte: Min säng skall trösta mig; mitt lägre skall lisa mig.
If I said it will comfort me couch my it will carry in complaint my bed my.
14 När jag talar med mig sjelf, så förskräcker du mig med drömmar, och gör mig förfärelse;
And you will dismay me by dreams and from visions you will terrify me.
15 Att min själ önskar sig vara hängd, och min ben döden.
And it chose strangling self my death more than bones my.
16 Jag begärar intet mer lefva; håll upp af mig; ty mine dagar äro fåfängelige.
I reject not for ever I will live cease from me for [are] a breath days my.
17 Hvad är en menniska, att du aktar henne högt, och bekymrar dig med henne?
What? [is] humankind that you will make great him and that you will set to him heart your.
18 Du hemsöker henne dagliga, och försöker henne alltid.
And you have visited him to mornings to moments you test him.
19 Hvi går du icke ifrå mig, och släpper mig, så länge jag uppsvälger min spott?
How long? not will you look away from me not will you let alone? me until swallow I spittle my.
20 Hafver jag syndat, hvad skall jag göra dig, o du menniskors gömmare? Hvi gjorde du mig, att jag uppå dig stöta skulle, och är mig sjelfvom till tunga?
I have sinned what? do I do - to you O watcher of humankind why? have you set me to a target of you and I have become on myself a burden.
21 Och hvi förlåter du mig icke mina missgerning, och tager icke bort mina synd? Ty nu skall jag lägga mig i mull; och när man om morgonen söker mig, är jag då intet till.
And why? - not will you forgive transgression my so may you take away? iniquity my for now to the dust I will lie down and you will look for me and there not [will be] me.
