Job 6
1 Job svarade, och sade:
Eyüp şöyle yanıtladı:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
“Keşke üzüntüm tartılabilse, Acım teraziye konabilseydi!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
Denizlerin kumundan ağır gelirdi, Bu yüzden abuk sabuk konuştum.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Çünkü Her Şeye Gücü Yeten'in okları içimde, Ruhum onların zehirini içiyor, Tanrı'nın dehşetleri karşıma dizildi.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
Otu olan yaban eşeği anırır mı, Yemi olan öküz böğürür mü?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
Tatsız bir şey tuzsuz yenir mi, Yumurta akında tat bulunur mu?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Böyle yiyeceklere dokunmak istemiyorum, Beni hasta ediyorlar.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
“Keşke dileğim yerine gelse, Tanrı özlediğimi bana verse!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
Kerem edip beni ezse, Elini çabuk tutup yaşam bağımı kesse!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Yine avunur, Amansız derdime karşın sevinirdim, Çünkü Kutsal Olan'ın sözlerini yadsımadım.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
Gücüm nedir ki, bekleyeyim? Sonum nedir ki, sabredeyim?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
Taş kadar güçlü müyüm, Etim tunçtan mı?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Çaresiz kalınca Kendimi kurtaracak gücüm mü olur?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
“Kederli insana dost sevgisi gerekir, Her Şeye Gücü Yeten'den korkmaktan vazgeçse bile.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Kardeşlerim kuru bir dere gibi beni aldattı; Hani gürül gürül akan dereler vardır,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
Eriyen buzlarla taşan, Kar sularıyla beslenen,
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
Ama kurak mevsimde akmayan, Sıcakta yataklarında tükenen dereler... İşte öyle aldattılar beni.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
O dereler için kervanlar yolundan sapar, Çöle çıkıp yok olurlar. Tema'nın kervanları su arar, Saba'dan gelen yolcular umutla bakar.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Ama oraya varınca umut bağladıkları için utanır, Hayal kırıklığına uğrarlar.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Artık siz de bir hiç oldunuz, Dehşete kapılıp korkuyorsunuz.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
‘Benim için bir şey verin’ Ya da, ‘Rüşvet verip Beni düşmanın elinden kurtarın, Acımasızların elinden alın’ dedim mi?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
“Bana öğretin, susayım, Yanlışımı gösterin.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Doğru söz acıdır! Ama tartışmalarınız neyi kanıtlıyor?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Sözlerimi düzeltmek mi istiyorsunuz? Çaresizin sözlerini boş laf mı sayıyorsunuz?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Öksüzün üzerine kura çeker, Arkadaşınızın üzerine pazarlık ederdiniz.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
“Şimdi lütfedip bana bakın, Yüzünüze karşı yalan söyleyecek değilim ya.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Bırakın artık, haksızlık etmeyin, Bir daha düşünün, davamda haklıyım.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Ağzımdan haksız bir söz çıkıyor mu, Damağım kötü niyeti ayırt edemiyor mu?
