Job 6
1 Job svarade, och sade:
Y respondió Job, y dijo:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
¡Oh si se pesasen al justo mi queja y mi tormento, y fuesen alzadas igualmente en balanza!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
Porque [mi tormento] pesaría más que la arena de la mar: y por tanto mis palabras son cortadas.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Porque las saetas del Todopoderoso están en mí, cuyo veneno bebe mi espíritu; y terrores de Dios me combaten.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
¿Por ventura gime el asno montés junto a la yerba? ¿O brama el buey junto a su pasto?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
¿Comerse ha lo desabrido sin sal? ¿o habrá gusto en la clara del huevo?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Las cosas que mi alma no quería tocar antes, ahora por los dolores son mi comida.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
¡Quién me diese que viniese mi petición, y que Dios me diese lo que espero!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
¡Y que Dios quisiese quebrantarme; y que soltase su mano, y me despedazase!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Y en esto crecería mi consolación, si me asase con dolor sin tener misericordia: no que haya contradicho las palabras del Santo.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
¿Qué es mi fortaleza, para esperar aun? ¿Y qué es mi fin, para dilatar mi vida?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
¿Mi fortaleza, es la de las piedras? ¿o mi carne, es de acero?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
¿No me ayudo cuánto puedo? ¿y con todo eso el poder me falta del todo?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
El atribulado es consolado de su compañero: mas el temor del Omnipotente es dejado.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Mis hermanos me han mentido como arroyo; pasáronse como las riberas impetuosas,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
Que están escondidas por la helada, y encubiertas con nieve,
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
Que al tiempo del calor son deshechas; y en calentándose, desaparecen de su lugar.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Apártanse de las sendas de su camino, suben en vano, y se pierden.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
Miráron las los caminantes de Temán, los caminantes de Sabá esperaron en ellas:
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Mas fueron avergonzados por su esperanza; porque vinieron hasta ellas, y se hallaron confusos.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Ahora ciertamente vosotros sois como ellas: que habéis visto el tormento, y teméis.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
¿Héos dicho: Traédme, y de vuestro trabajo pagád por mí,
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
Y librádme de mano del angustiador, y redimídme del poder de los violentos?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
Enseñádme, y yo callaré; y hacédme entender en que he errado.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
¡Cuán fuertes son las palabras de rectitud! ¿y qué reprende, el que reprende de vosotros?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
¿No estáis pensando las palabras para reprender; y echáis al viento palabras perdidas?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
También os arrojáis sobre el huérfano; y hacéis hoyo delante de vuestro amigo.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
Ahora pues, si queréis, mirád en mí: y ved si mentiré delante de vosotros.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Tornád ahora, y no haya iniquidad; y volvéd aun a mirar por mi justicia en esto:
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Si hay iniquidad en mi lengua: o si mi paladar no entiende los tormentos.
