Job 6
1 Job svarade, och sade:
Entonces Job respondió:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
¡Oh, si se pesara mi angustia, y se pusiera igualmente en balanza juntamente con mi ruina!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
¡Pesarían ahora más que la arena del mar! Por eso mis palabras fueron precipitadas,
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
porque en mí están clavadas las flechas de ʼEL-Shadday. Mi espíritu sorbe su veneno, y terrores de ʼElohim me combaten.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
¿Rebuzca el asno montés junto a la hierba? ¿Muge el buey junto a su pasto?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
¿Se comerá lo insípido sin sal? ¿Hay sabor en la clara del huevo?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Las cosas que mi alma rehusaba tocar son ahora mi alimento nauseabundo.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
¡Quién me diera obtener mi petición, y que ʼElohim me otorgue lo que tanto anhelo!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
¡Que ʼElohim se digne aplastarme, que suelte su mano y acabe conmigo!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Eso sería mi consuelo, y aun en medio de mi dolor que no da tregua, saltaría de gozo, porque no negué las Palabras del Santo.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
¿Cuál es mi fuerza para seguir esperando? ¿Cuál es mi propósito para que tenga aún paciencia?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
¿Es mi fortaleza como la de las piedras, o mi cuerpo es de bronce?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
¿Puedo sostenerme sobre nada? ¿No fue todo auxilio alejado de mí?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
Para el hombre desconsolado debe haber bondad de su amigo, a fin de que no abandone el temor a ʼEL-Shadday.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Mis hermanos me traicionaron como un torrente. Pasan como corrientes impetuosas
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
que van turbias a causa del deshielo, y la nieve que se deshace en ellas.
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
En el tiempo del calor se desvanecen. Al calentarse desaparecen, se extinguen de su lugar.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Se apartan de la senda de su rumbo, van menguando y se pierden.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
Las caravanas de Temán fijan su mirada en ellas, los viajeros de Sabá tienen su esperanza en ellas,
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
pero son avergonzados en su esperanza, pues llegan hasta ellas y quedan defraudados.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
En verdad ustedes son ahora como ellos. Ven un terror y temen.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
¿Yo les dije: Tráiganme algo? ¿O: Paguen de su hacienda por mí?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
¿O: Líbrenme de la mano del enemigo? ¿O: Rescátenme del poder del opresor?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
Instrúyeme y me callaré. Hazme entender en qué erré.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
¡Cuán dolorosas son las palabras honestas! ¿Pero qué prueba su reprensión?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
¿Piensan ustedes censurar palabras y los dichos de un desesperado que son como el viento?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Ustedes aun echan suertes sobre los huérfanos y regatean con su amigo.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
Ahora pues, dígnense mirarme y opinen si miento delante de ustedes.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Les ruego que desistan. Que no haya iniquidad. Sí, que mi justicia aún permanezca.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
¿Hay iniquidad en mi lengua? ¿Mi paladar no distingue lo destructivo?
