Job 6
1 Job svarade, och sade:
Ipapo Jobho akapindura akati:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
“Dai chete kurwadziwa kwangu kwaigona kuyerwa uye kusuwa kwangu kwaiiswa pachiyero!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
Zvirokwazvo zvairema kupfuura jecha ramakungwa, hazvishamisi kana mashoko angu aiva okuvhurumuka.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Miseve yoWamasimba Ose iri mandiri, mweya wangu unonwa muchetura wayo; kutyisa kwaMwari kwagadzirira kurwa neni.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
Ko, mbizi ingachema kana ine bundo here? Ko, nzombe inokuma kana ine zvokudya here?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
Ko, chokudya chisinganaki chingadyiwa chisina munyu here? Ko, chichena chezai chinonaka here?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Ndinoramba kuzvibata; zvokudya zvakadai zvinondirwarisa.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
“Haiwa, dai ndapiwa hangu zvandinokumbira kuti Mwari andipe zvandinotarisira,
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
kuti dai Mwari aida hake kundipwanya, kuti aregere ruoko rwake rundiuraye!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Ipapo ndaizova hangu nokunyaradzwa uku, mufaro wangu mukurwadziwa kusingagumi, kuti handina kunge ndamboramba mashoko aiye Mutsvene.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
“Ndinaro here simba, rokuti ndirambe ndine tariro? Tariro yacho ndeyeiko kuti nditsungirire?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
Ko, ndine simba rebwe here? Ko, nyama yangu indarira here?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Ko, ndine simba here rokuti ndione kuti ndabatsirika, sezvo zvino kubudirira kwakabviswa kwandiri?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
“Munhu asina tariro anofanira kuwana rudo rweshamwari dzake, kunyange iye arega kutya Wamasimba Ose.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Asi hama dzangu hadzivimbike sezvinongoita hova dzava kudira. Sezvinongoita hova dzopfachukira,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
dzinosviba pakunyungudika kwamagwada echando, uye dzinozadzwa nokunyungudika kwamagwada echando,
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
asi dzinoguma kuyerera mumwaka wokupisa, uye mihoronga yadzo inopwa mukupisa.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Mihoronga inotsauka kubva munzira dzayo; inoenda kumakura ndokuparara.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
Vafambi veTema vanotsvaka mvura, vashambadziri veShebha vanomirira netariro.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Vachaora mwoyo, nokuti vaivimba nesimba ravo; vasvikapo, vachashaya zvokuita.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Zvino nemiwo maratidza kusabatsira; munoti mukaona chinhu chinotyisa mobva matya.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
Ko, ndakamboti, ‘Ndipeiwo chipo, ndipei fufuro rinobva papfuma yenyu,
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
ndirwirei muruoko rwomuvengi, ndidzikinurei mumaoko avanhu vano utsinye’ here?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
“Ndidzidzisei, uye ndichanyarara hangu; ndiratidzei pandakakanganisa.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Mashoko echokwadi anorwadza sei! Asi gakava renyu rinoratidzeiko?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Munoda kutsiura zvandareva, nokutora mashoko omunhu arasa tariro semhepo here?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Muchada kana kukanda mijenya pamusoro penherera uye nokutengesa shamwari yenyu.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
“Asi zvino chinditarirai netsitsi. Ko, ndingareva nhema pamberi penyu here?
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Musadaro, musava vasakarurama; fungai zvakare, nokuti kururama kwangu kuchiripo.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Ko, pamiromo yangu pane zvakaipa here? Ko, muromo wangu haugoni kunzvera zvakaipa here?
