Job 6
1 Job svarade, och sade:
Então Job respondeu,
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
“Oh, que minha angústia tenha sido pesada, e toda a minha calamidade está na balança!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
Por enquanto, seria mais pesado que a areia dos mares, portanto minhas palavras têm sido precipitadas.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Pois as setas do Todo-Poderoso estão dentro de mim. Meu espírito bebe o veneno deles. Os terrores de Deus se puseram em ordem contra mim.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
O burro selvagem se suja quando tem capim? Ou será que o boi está em baixo sobre sua forragem?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
O que não tem sabor pode ser comido sem sal? Ou existe algum gosto na clara de um ovo?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Minha alma se recusa a tocá-los. Eles são para mim um alimento tão repugnante.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
“Oh, que eu possa ter meu pedido, que Deus concederia a coisa que eu anseio,
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
even que agradaria a Deus esmagar-me; que ele soltaria sua mão, e me cortaria!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Que ainda seja meu consolo, sim, deixe-me exultar em dor que não poupa, que eu não neguei as palavras do Santo.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
Qual é a minha força, que eu deveria esperar? Qual é o meu fim, que eu deva ser paciente?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
Minha força é a força das pedras? Ou minha carne é de bronze?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Isn não é que eu não tenha nenhuma ajuda em mim, que a sabedoria é afastada de mim?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
“Para aquele que está pronto para desmaiar, a gentileza deve ser mostrada por seu amigo; mesmo para aquele que abandona o medo do Todo-Poderoso.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
My os irmãos têm lidado enganosamente como um riacho, como o canal dos riachos que passam;
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
which são pretas por causa do gelo, na qual a neve se esconde sozinha.
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
Na estação seca, elas desaparecem. Quando está quente, eles são consumidos fora de seu lugar.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
As caravanas que viajam ao seu lado se afastam. Eles vão para o lixo, e perecem.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
As caravanas de Tema pareciam. As empresas de Sheba esperaram por eles.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Eles estavam angustiados porque estavam confiantes. Eles chegaram lá, e ficaram confusos.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Por enquanto, você não é nada. Você vê um terror, e tem medo.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
Did Eu já disse: “Dê para mim”? ou, “Ofereça-me um presente de sua substância”...
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
ou, 'Deliver me from the adversary's hand? ou, “Me redimir da mão dos opressores?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
“Ensine-me, e eu me calarei. Faz com que eu entenda meu erro.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Quão forçosas são as palavras de retidão! Mas sua reprovação, o que ela reprova?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Do você pretende reprovar as palavras, já que os discursos de alguém que está desesperado são como vento?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Sim, você até jogaria à sorte para os órfãos de pai, e faça mercadoria de seu amigo.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
Agora, portanto, tenha o prazer de olhar para mim, pois com certeza não vou mentir na sua cara.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Favor retornar. Que não haja injustiça. Sim, voltar novamente. Minha causa é justa.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Existe injustiça em minha língua? Meu gosto não pode discernir coisas maliciosas?
