Job 6
1 Job svarade, och sade:
Mas Jó respondeu, dizendo:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
Oh se pesassem justamente minha aflição, e meu tormento juntamente fosse posto em uma balança!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
Pois na verdade seria mais pesada que a areia dos mares; por isso minhas palavras têm sido impulsivas.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Porque as flechas do Todo-Poderoso estão em mim, cujo veneno meu espírito bebe; e temores de Deus me atacam.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
Por acaso o asno selvagem zurra junto à erva, ou o boi berra junto a seu pasto?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
Por acaso se come o insípido sem sal? Ou há gosto na clara do ovo?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Minha alma se recusa tocar [essas coisas], que são para mim como comida detestável.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
Ah se meu pedido fosse realizado, e se Deus [me] desse o que espero!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
Que Deus me destruísse; ele soltasse sua mão, e acabasse comigo!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Isto ainda seria meu consolo, um alívio em meio ao tormento que não [me] poupa; pois eu não tenho escondido as palavras do Santo.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
Qual é minha força para que eu espere? E qual meu fim, para que eu prolongue minha vida?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
É, por acaso, a minha força a força de pedras? Minha carne é de bronze?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Tenho eu como ajudar a mim mesmo, se todo auxílio me foi tirado?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
Ao aflito, seus amigos deviam ser misericordiosos, mesmo se ele tivesse abandonado o temor ao Todo-Poderoso.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Meus irmãos foram traiçoeiros comigo, como ribeiro, como correntes de águas que transbordam,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
Que estão escurecidas pelo gelo, e nelas se esconde a neve;
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
Que no tempo do calor se secam e, ao se aquecerem, desaparecem de seu lugar;
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Os cursos de seus caminhos se desviam; vão se minguando, e perecem.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
As caravanas de Temã as veem; os viajantes de Sabá esperam por elas.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Foram envergonhados por aquilo em que confiavam; e ao chegarem ali, ficaram desapontados.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Agora, vós vos tornastes semelhantes a elas; pois vistes o terror, e temestes.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
Por acaso eu disse: Trazei-me [algo]? Ou: Dai presente a mim de vossa riqueza?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
Ou: Livrai-me da mão do opressor? Ou: Resgatai-me das mãos dos violentos?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
Ensinai-me, e eu [me] calarei; e fazei-me entender em que errei.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Como são fortes as palavras de boa razão! Mas o que vossa repreensão reprova?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Pretendeis repreender palavras, sendo que os argumentos do desesperado são como o vento?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
De fato vós lançaríeis [sortes] sobre o órfão, e venderíeis vosso amigo.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
Agora, pois, disponde-vos a olhar para mim; e [vede] se eu minto diante de vós.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Mudai de opinião, pois, e não haja perversidade; mudai de opinião, pois minha justiça continua.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Há perversidade em minha língua? Não poderia meu paladar discernir as coisas más?
