Job 6
1 Job svarade, och sade:
Então Job respondeu, e disse:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
Oh se a minha magoa rectamente se pezasse, e a minha miseria juntamente se alçasse n'uma balança!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
Porque na verdade mais pesada seria, do que a areia dos mares: por isso é que as minhas palavras se me afogam.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Porque as frechas do Todo-poderoso estão em mim, cujo ardente veneno me chupa o espirito: os terrores de Deus se armam contra mim.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
Porventura zurrará o jumento montez junto á relva? ou berrará o boi junto ao seu pasto?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
Ou comer-se-ha sem sal o que é insipido? ou haverá gosto na clara do ovo?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
A minha alma recusa tocal-o, pois é como a minha comida fastienta.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
Quem dera que se cumprisse o meu desejo, e que Deus me désse o que espero!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
E que Deus quizesse quebrantar-me, e soltasse a sua mão, e me acabasse!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Isto ainda seria a minha consolação, e me refrigeraria no meu tormento, não me perdoando elle; porque não occultei as palavras do Sancto.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
Qual é a minha força, para que eu espere? ou qual é o meu fim, para que prolongue a minha vida?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
É porventura a minha força a força de pedra? Ou é de cobre a minha carne?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Ou não está em mim a minha ajuda? ou desamparou-me a verdadeira sabedoria?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
Ao que está afflicto devia o amigo mostrar compaixão, ainda ao que deixasse o temor do Todo-poderoso.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Meus irmãos aleivosamente me fallaram, como um ribeiro, como a torrente dos ribeiros que passam.
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
Que estão encobertos com a geada, e n'elles se esconde a neve.
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
No tempo em que se derretem com o calor se desfazem, e em se aquentando, desapparecem do seu logar.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Desviam-se as veredas dos seus caminhos: sobem ao vacuo, e perecem.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
Os caminhantes de Tema os vêem; os passageiros de Sheba olham para elles.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Foram envergonhados, por terem confiado e, chegando ali, se confundem.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Agora sois similhantes a elles: vistes o terror, e temestes.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
Disse-vos eu: Dae-me ou offerecei-me da vossa fazenda presentes?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
Ou livrae-me das mãos do oppressor? ou redemi-me das mãos dos tyrannos?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
Ensinae-me, e eu me calarei: e dae-me a entender em que errei.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Oh! quão fortes são as palavras da boa razão! mas que é o que argue a vossa arguição?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Porventura buscareis palavras para me reprehenderdes, visto que as razões do desesperado estão como vento?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Mas antes lançaes sortes sobre o orphão; e cavaes uma cova para o vosso amigo.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
Agora pois, se sois servidos, virae-vos para mim; e vede se minto em vossa presença.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Voltae pois, não haja iniquidade: tornae-vos, digo, que ainda a minha justiça apparecerá n'isso.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Ha porventura iniquidade na minha lingua? Ou não poderia o meu paladar dar a entender as minhas miserias?
