Job 6
1 Job svarade, och sade:
Nanoiñe amy zao t’Iobe:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
Ee te linanja o ha’emberakoo, vaho natrao-fipoke am-balantsy ao o ha’ampohekoo!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
Fa ho nandikoatse ty lanja’ ze kila faseñe an-driak’ ao: Aa le nitsoretoke t’ie nivolañe.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Fa amako ao o ana-pale’ i El-Sadaio; inome’ ty troko ty vore’e; miatreatre ahiko o harevendreveñan’ Añahareo.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
Mitreñe hao ty borìke ly t’ie amañ’ahetse, ke mirohake hao ty añombe ambone’ i hane’ey?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
Ho kamaeñe tsy aman-tsira hao t’ie nàmoñe? mafiry hao ty tapotin’atoly?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Ifoneñan-troko ty hitsopeke; hoe lintseñe t’ie siloke.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
Ehe te niazoko i halalikoy; te hatolon’Añahare i salalaekoy,
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
ee te ho non’ Añahare ty handemok’ ahiko, te ho hahà’e ty fità’e hañitoa’e ahy!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Zao ty ho nañohò ahiko; hahavontitirako tsy aman-tretrè ty fanaintaiñañe; te tsy niliereko ty nafè’ i Masiñey.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
Aia ty haozarako te hitamà? Inoñe ty ho figadoñako, t’ie hahaliñe?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
Haozaram-bato hao ty hafatrarako? Torisike hao ty sandriko?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Hera tsy amako ty fañimbàñe ahiko, ke nasiotse amako ty famotsorañe?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
Mañeva ho ferenaiñan-drañe’e ty mpisotry, ndra te napo’e ty fañeveñañe amy El-Sadai.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Manao hakalitahan-torahañe amako o rañekoo, hoe saka misorotombake vaho mimosaoñe,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
ie angonkòña’ i ranon-kavandray, naho am-pietaham-panala.
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
Ie matrovoke le mianjiñe, ie faosa vaho mimiañe an-toe’e.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Miolakolak’ am-pañaveloañe iereo, mb’an-kakoahañe mb’eo vaho mimeatse.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
Nipaia’ o mpivovotse boak’ i Temào, nitamà’ o mpitavea’ i Sebào.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Nilonjetse t’ie nahatoky; nitangòke te nipok’eo.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Toe manahake Izay nahareo henaneo; oni’ areo ty hekoheko le miriatsandriñe.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
Nanao ty hoe vi’raho? Añendeso, ndra, Itambezo am-bokàñe amo vara’ areoo
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
Ehe, ampipolitiro am-pitàn-drafelahy, ke: Jebaño am-pità’ o fanalolahio ty fiaiko?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
Anaro iraho, le hitsiñe; atoro ahy ty nandilarako.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Toe mahasibeke ty saontsy to! Fe inoñe ty ho toiñe’ ty fifanoitoi’areo?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Ke te o reha’oo ro vente’e vaho tioke avao ty lañonam-pamoe’ piaiñe?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Eka, ndra iambotraha’ areo ty bode-rae vaho haletake ty rañetse.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
Ehe henteo henaneo, hera mpandañitse añ’atrefa’ areo iraho.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Mibalintoàña, le ko mandilatse; Eka mifosera, fa vantañe o ahikoo.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Manan-tahy hao ty lelako? Tsy apota’ ty lañilañiko hao ty hankàñe?
