Job 6

1 Job svarade, och sade:

Dia namaly Joba ka nanao hoe:

2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,

Enga anie ka holanjaina tokoa ny fahasosorako, ka hampifandaniaina amin’ ny mizana izy sy ny fahoriako!

3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.

Fa ankehitriny mavesatra noho ny fasika any an-dranomasina ny fahoriako, koa dia nirediredy aho.

4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.

Fa ny zana-tsipiky ny Tsitoha mitsatoka amiko, ka mifoka ny poizina avy aminy ny fanahiko; Ary ny fampitahorana Andriamanitra milahatra hamely ahy.

5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.

Maneno va ny boriki-dia, raha eo amin’ ny vilona? Na mimàmà va ny omby, raha eo amin’ ny fihinany?

6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?

Azo hanina va ny matsatso, raha tsy asian-tsira? Na mba misy tsirony va ny tafotsin’ atody?

7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.

Ny zavatra izay nolaviko tsy hotendrena, dia ireny no tsy maintsy haniko, na dia maharikoriko ahy aza.

8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;

Enga anie ka ho azoko izay angatahiko, ary homen’ Andriamanitra ahy anie izay iriko!

9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;

Ka ho sitrak’ Andriamanitra anie ny hanorotoro ahy! Eny, halefany anie ny tànany ka hahamaito ny aiko,

10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.

Dia hahita fiononana amin’ izany aho ka hiravoravo na dia amin’ ny fangirifiriana tsy mifaditrovana aza, satria tsy nandà ny tenin’ ny Iray Masìna aho.

11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?

Inona moa ny heriko, no hanantena aho? Ary hanao ahoana moa ny farako, no hanindry fo aho?

12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.

Herim-bato va ny heriko? Na varahina va ny nofoko?

13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.

Tsy efa foana va ny hery ho entiko mamonjy tena, ary tsy efa nakifika hiala amiko va ny faharetana?

14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.

Izay efa mivarahontsana dia tokony hiantran’ ny sakaizany. Fandrao mahafoy ny fahatahorana ny Tsitoha izy.

15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.

Ny rahalahiko mampihambo manana ahy tahaka ny ranotrambo, dia tahaka ny mason-drano any an-dohasahan-driaka, izay malaky ritra,

16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.

Izay mainty azon’ ny ranomandry Sady iafenan’ ny oram-panala;

17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.

Fa raha taninin’ ny hainandro izy, dia levona; raha maina ny andro, dia ritra eo amin’ ny fitoerany izy;

18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.

Mivilivily no fandehany tankina izy ka levona.

19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.

Ny antokon’ i Tema mitazana, ny andian’ i Sheba manantena azy;

20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.

Very hevitra ireo, satria samy nanampo; tonga teo izy, kanjo nangaihay.

21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.

Fa ankehitriny efa tsinontsinona ianareo; Nahita ny fahoriana ianareo ka raiki-tahotra.

22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?

Moa aho va efa nanao hoe: Omeo aho, ka mahafoiza zavatra ho ahy amin’ ny fanananareo,

23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?

Ary vonjeo amin’ ny tanan’ ny fahavalo aho, ka afaho amin’ ny tanan’ ny mpitohatoha?

24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.

Mampianara ahy, dia hangina aho; Ary ampahafantaro izay nahadisoako aho.

25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?

Endrey ny herin’ ny teny marina! Fa mba mahavoa inona kosa moa ny anatra ataonareo?

26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.

Ny amin’ ny teniko ihany va no ananaranareo ahy? Fa ho amin’ ny rivotra ny tenin’ ny olona mamoy fo.

27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.

Eny, fa na dia ny kamboty aza dia ataonareo loka, ary ny sakaizanareo dia ataonareo varotra.

28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.

Fa ankehitriny, masìna ianareo, mba atreho kely aho, dia ho hitanareo fa tsy handainga tsy akory aho.

29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.

Masìna ianareo, diniho indray aho, ary aoka tsy hisy fitsarana tsy marina; eny, diniho indray aho, fa mbola ao ihany ny fahamarinako.

30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.

Moa misy heloka va eo amin’ ny lelako?