Job 6
1 Job svarade, och sade:
Yobu n’ayanukula ng’agamba nti,
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
“Singa okweraliikirira kwange, n’okubonaabona kwange bipimibwa ne biteekebwa ku minzaani!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
Weewaawo byandisinze omusenyu gw’ennyanja okuzitowa; ebigambo byange kyenvudde mbyanguyiriza.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Obusaale bwa Ayinzabyonna buli mu nze n’omwoyo gwange gunywedde obusagwa bwabwo: entiisa ya Katonda erwana nange.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
Entulege ekaaba awali omuddo, oba ente ennume eŋŋooŋŋa awali emmere yaayo?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
Emmere etaliimu nsa eriika omutali munnyo, oba amazzi g’eggi okubaamu akawoomerera?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Omutima gwange tegusikirizibwa kubikombako, biri ng’emmere etangasa.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
“Singa Katonda ampa kye nsaba, n’ampa kye nsuubira,
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
yandisiimye okumbetenta ne mmalibwawo omukono gwe.
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Kino kyandikkakkanyizza obulumi obutakoma kubanga sigaanye bigambo bya Mutukuvu.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
Amaanyi ngaggya wa, ndyoke mbe n’essuubi? Era enkomerero yange, eruwa ndyoke ngumiikirize?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
Amaanyi gange ga mayinja oba omubiri gwange gwa kikomo?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Mu mazima sirina maanyi n’obusobozi bwanzigwako.
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
Oyo agaana ebyekisa okuva eri mukwano gwe tafaayo kutya Ayinzabyonna.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Baganda bange tebeesigika, bali ng’akagga akabooga ate ne kakalira,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
akaddugalirira buli lwe kakwata, ng’omuzira,
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
ate ne kaggwaawo buli lwe wabaawo ebbugumu.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Ebibinja by’abatambuze we biviira ku mugendo ne biraga mu ddungu ne bizikirira.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
Abatambuze b’e Teema banoonya, bo ab’e Seeba ne balindirira n’essuubi.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Baalina essuubi naye bwe baatuukayo ne banyolwa nnyo.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Kaakano bwe mundabye ne mutya ne mukakasizza ddala nga temuliiko kye muyinza kukola.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
Nnali mbagambye nti, ‘Mumpe ekirabo,’ oba nti, ‘Mumpeereyo ekintu ku by’obugagga bwammwe,
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
okumponya nve mu mukono gw’omulabe, n’okumpeerayo ekintu mpone emitego gy’abakambwe’?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
“Njigiriza nange n’aba musirise; ndaga we nsobezza.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Ebigambo eby’amazima nga bya bulumi! Naye okuwakana kwammwe kukakasa ki?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Mugezaako okugolola ebigambo byange, ne mufuula ebigambo by’omuntu ali obubi okuba ng’empewo?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Mukubira ne bamulekwa akalulu ate ne mukubira ne mukwano gwammwe.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
“Naye kaakano mubeere ba kisa muntunuulire. Ndabika ng’omulimba?
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Mufumiitirize, temusuula bwenkanya; Mukirowoozeeko, kubanga obujulirwa bwange buli ku kalebwerebwe.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Emimwa gyange girabika ng’egirimba? Emimwa gyange tegisobola kutegeera ttima?”
