Job 6
1 Job svarade, och sade:
욥이 대답하여 가로되
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
나의 분한을 달아 보며 나의 모든 재앙을 저울에 둘 수 있으면
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
바다 모래보다도 무거울 것이라 그럼으로 하여 나의 말이 경솔 하였구나
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
전능자의 살이 내 몸에 박히매 나의 영이 그 독을 마셨나니 하나님의 두려움이 나를 엄습하여 치는구나
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
들 나귀가 풀이 있으면 어찌 울겠으며 소가 꼴이 있으면 어찌 울겠느냐
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
싱거운 것이 소금 없이 먹히겠느냐 닭의 알 흰자위가 맛이 있겠느냐
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
이런 것을 만지기도 내 마음이 싫어하나니 못된 식물 같이 여김 이니라
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
하나님이 나의 구하는 것을 얻게 하시며 나의 사모하는 것 주시기를 내가 원하나니
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
이는 곧 나를 멸하시기를 기뻐하사 그 손을 들어 나를 끊으실 것이라
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
그러할지라도 내가 오히려 위로를 받고 무정한 고통 가운데서도 기뻐할 것은 내가 거룩하신 이의 말씀을 거역지 아니하였음이니라
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
내가 무슨 기력이 있관대 기다리겠느냐 내 마지막이 어떠하겠관대 오히려 참겠느냐
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
나의 기력이 어찌 돌의 기력이겠느냐 나의 살이 어찌 놋쇠겠느냐
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
나의 도움이 내 속에 없지 아니하냐 나의 지혜가 내게서 쫓겨나지 아니하였느냐
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
피곤한 자 곧 전능자 경외하는 일을 폐한 자를 그 벗이 불쌍히 여길 것이어늘
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
나의 형제는 내게 성실치 아니함이 시냇물의 마름 같고 개울의 잦음 같구나
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
얼음이 녹으면 물이 검어지며 눈이 그 속에 감취었을지라도
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
따뜻하면 마르고 더우면 그 자리에서 아주 없어지나니
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
떼를 지은 객들이 시냇가로 다니다가 돌이켜 광야로 가서 죽고
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
데마의 떼들이 그것을 바라보고 스바의 행인들도 그것을 사모하다가
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
거기 와서는 바라던 것을 부끄리고 낙심하느니라
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
너희도 허망한 자라 너희가 두려운 일을 본즉 겁내는구나
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
내가 언제 너희에게 나를 공급하라 하더냐 언제 나를 위하여 너희 재물로 예물을 달라더냐
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
내가 언제 말하기를 대적의 손에서 나를 구원하라 하더냐 포악한자의 손에서 나를 구속하라 하더냐
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
내게 가르쳐서 나의 허물된 것을 깨닫게 하라 내가 잠잠하리라
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
옳은 말은 어찌 그리 유력한지, 그렇지만 너희의 책망은 무엇을 책망함이뇨
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
너희가 말을 책망하려느냐 소망이 끊어진 자의 말은 바람 같으니라
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
너희는 고아를 제비 뽑으며 너희 벗을 매매할 자로구나
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
이제 너희가 나를 향하여 보기를 원하노라 내가 너희를 대면하여 결코 거짓말하지 아니하리라
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
너희는 돌이켜 불의한 것이 없게 하기를 원하노라 너희는 돌이키라 내 일이 의로우니라
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
내 혀에 어찌 불의한 것이 있으랴 내 미각이 어찌 궤휼을 분변치못하랴
