Job 6
1 Job svarade, och sade:
OLELO mai la o Ioba, i mai la,
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
Ina paha e kaupaona pono ia kuu luuluu, A e kauia ma ka mea kaupaona kuu ehaeha!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
No ka mea, ano, ua oi kona kaumaha mamua o ke one o ke kai: Nolaila, ua ilihia ka'u mau huaolelo.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
No ka mea, o na pua pana o ka Mea mana, eia iloko o'u, A ke inu nei ka wela o ia mau mea i kuu uhane; O na mea weliweli o ke Akua, ke ku e mai nei ia'u.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
E uwe anei ka hoki hihiu imua o ka weuweu? A ke uwo anei ka bipi maluna o kana mea ai?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
E hiki anei ke aiia ka mea mananalo, ke ole ka paakai. He mea ono anei ke ewe o ka hua moa?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Aole au e hiki ke hoopa aku, Ua like ia me ka hoopailua o ko'u ai.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
Ina paha e haawiia mai kuu mea e noi aku ai, Ina paha e haawi mai ke Akua i kuu mea i kuko aku ai!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
A ina paha e oluolu ke Akua e ulupa mai ia'u, Ina e hookuu mai ia i kona lima, a e oki mai ia'u!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Alaila e oluolu hou iho no wau, A e hauoli aku au i ka eha: Mai aua mai ia; no ka mea, aole au i hoole i na olelo a ka Mea Hemolele.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
Heaha kuu ikaika, i kakali aku ai au? Heaha hoi kuu hope, i hooloihi aku ai au i kuu ola?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
He ikaika anei ko'u e like me ka ikaika o na pohaku? He keleawe anei ko'u io?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Aole anei ka'u kokua iloko o'u? A ua holo aku anei ka mea e pakele ai mai o'u aku la?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
O ka mea ehaeha e alohaia oia e kona hoalauna; Aka, ua haalele aku ia i ka makau i ka Mea mana.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Ua hana hoopunipuni mai ko'u mau hoahanau, e like me ke kahawai; Ua nalowale aku lakou, e like me ka wai kahe o na awawa;
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
I uliuli i ka waipaa, Malaila i hunaia'i ka hau.
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
I ka wa e ololi ai lakou, ua hoopauia lakou; I ke kau wela, ua maloo aku la mai ko lakou wahi aku.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Ua huli ae na huakai ma ko lakou ala ilaila; Hele lakou a nalowale, a pau.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
Nana aku la, na huakai hele o Tema, A o na poe hele o Seba, i kakali aku ia lakou.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Ua hoka lakou, no ka mea, ua lana wale ka manao: Hele lakou ilaila, a hoohilahilaia lakou.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
No ka mea, ua like oukou me ka mea ole; Ua ike oukou i ka popilikia, a makau iho la.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
Ua olelo anei au, E lawe mai no'u? A e haawi mai i makana no'u mailoko mai o ko oukou waiwai?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
A e hoopakele paha oukou ia'u mai ka lima mai o ka enemi? A e hoola ia'u, mai ka lima mai o ka poe ikaika?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
E ao mai oukou ia'u, a e noho malie iho au: E hoike mai oukou ia'u i kuu mea i lalau ai.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Nani ka ikaika o na olelo oiaio! Aka, heaha la ka ka oukou olelo hoino e hooiaio ai?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Ke manao nei anei oukou e hoohewa i na hua olelo? A o na olelo a ka mea paupauaho, Ua like me ka makani?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Oiaio, ke hoohina nei oukou i ka mea makua ole, A ke eli iho oukou i lua no ko oukou hoalauna.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
Ano hoi, e noho malie oukou, e nana mai ia'u; No ka mea, ua akaka ia oukou, ke hoopunipuni au.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
E hoi hou, ke noi aku nei au ia oukou, mai hoolilo ia i hewa; Oia e hoi hou hoi, A o ko'u pono aia iloko o ia mea.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
He hewa anei iloko o kuu alelo? Aole anei au e ike i na mea hewa?
