Job 6
1 Job svarade, och sade:
Epi Job te reponn:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
“O ke doulè m ta kab peze pou mete nan balans lan, ansanm ak gwo dega ki vin sou mwen yo!
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
Paske li ta pi lou pase sab lanmè yo. Akoz sa a, pawòl mwen yo te tèlman san règ.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Paske flèch Toupwisan an fin antre anndan m; lespri m ap bwè pwazon. Gwo laperèz Bondye a vin alinye kont mwen.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
Èske bourik mawon ranni sou zèb li, oswa bèf rele sou manje li?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
Èske bagay san gou kapab manje san sèl, oswa èske pati blan nan zye poul a gen gou?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Nanm mwen p ap touche yo. Yo tankou manje abominab pou mwen.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
“O ke sa m mande ta kab rive, e ke Bondye ta ban m sa m anvi wè a!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
Ke Bondye ta dakò pou kraze m nèt, ke Li ta lache men l pou retire mwen nèt!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Kite sa toujou kòm konsolasyon mwen; wi, kite mwen rejwi nan doulè k ap kraze mwen, pou m pa t renye pawòl a Sila Ki Sen an.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
Ki jan fòs mwen ye, pou m ta tan? Epi kilès lafen mwen, ke m ta dwe sipòte?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
Èske fòs mwen tankou wòch, o èske chè m kon bwonz?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Èske se pa ke nanpwen sekou anndan m, ke tout sajès fin chase lwen mwen?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
“Paske pou nonm ki pèdi tout espwa a, li ta dwe twouve konpasyon nan zanmi li; menm a li menm ki kon pèdi lakrent Wo Pwisan an.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Frè m yo te aji ak desepsyon kon yon ravin, kon flèv ravin ki vin sèch;
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
ki vin sal tankou glas k ap fonn kote lanèj kon kache.
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
Nan sezon sèch, yo pa la; lè li cho, yo disparèt sou plas yo.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Chemen a kous pa yo tòde tout kote; yo monte rive vin anyen; yo vin disparèt.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
Karavàn Théma yo te vin veye; vwayajè Séba yo te gen espwa yo.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Yo te desi paske yo te mete konfyans; yo te vini la, e te etone.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Anverite, koulye a se konsa ou ye; ou wè laperèz e ou vin pè.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
Èske mwen te di ou: ‘Ban m yon bagay’? Oswa m te fè yon demann anba tab pou retire nan richès ou?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
Oswa ‘delivre m nan men advèsè a’? Oswa ‘rachte mwen nan men opresè sila yo’?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
“Enstwi mwen e mwen va pe la! Montre mwen kote mwen gen tò.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Kèl doulè pawòl onèt sa yo genyen! Men kisa diskou ou a pwouve?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Èske ou gen entansyon repwoche pawòl mwen yo, lè ou konnen se van ki mèt pawòl yo lè moun dekouraje nèt?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Konsa, ou ta menm tire osò pou òfelen yo e fè twòk pou zanmi ou.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
Alò, souple, gade mwen e wè si se manti m ap fè nan figi ou.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Rete la, koulye a e pa kite enjistis fèt. Retounen kote m! Jiska prezan, ladwati mwen rete ladan an.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Èske gen enjistis sou lang mwen? Èske bouch mwen pa kapab distenge gou gwo malè?”
