Job 6
1 Job svarade, och sade:
Jòb pran lapawòl, li di konsa:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
-Si yo te ka pran pèz lapenn mwen, si yo te ka peze tout malè mwen yo nan balans,
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
yo ta jwenn yo pi lou pase tout sab ki bò lanmè. Lè sa a, nou pa ta sezi tande m' pale jan m'ap pale a.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Bondye ki gen tout pouvwa a plante flèch li yo sou mwen. Pwazon yo a anvayi tout kò m'. Bondye voye sou mwen tout kalite malè pou fè kè m' kase.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
Bourik mawon pa ranni lè li gen zèb pou l' manje. Ni bèf pa rele lè li gen manje devan l'.
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
Moun pa manje manje ki san gou, manje ki san sèl. Blan ze pa gen bon gou nan bouch.
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Mwen pa menm gen apeti pou bagay konsa. Tou sa mwen manje fè kè m' tounen.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
Si Bondye te ka ban mwen sa m' mande l' la! Si li te ka fè m' jwenn sa m'ap tann lan!
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
Si sèlman sa ta fè l' plezi pou l' touye m'! Si li ta vle lonje men l' pou l' disparèt mwen!
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Se ta va yon gwo konsolasyon pou mwen. Malgre tout soufrans mwen yo, mwen ta danse, mwen ta fè fèt, paske mwen konnen mwen pa janm dezobeyi lòd Bondye ki apa a bay.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
Mwen pa gen fòs pou m' tann ankò. Pa gen ankenn espwa pou mwen. Sa m' bezwen viv toujou fè?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
Se pa wòch mwen ye. Se pa bout fè kò m' ye.
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Mwen pa gen fòs ankò pou m' kenbe. Kote m' vire, mwen pa jwenn sekou.
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
Nan tray m'ap pase koulye a, mwen bezwen bon zanmi ki pou soutni m', menm si mwen ta vire do bay Bondye.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Men, frè m' yo, nou p'ap di m' anyen la a. Nou tankou ravin chèch ki pa gen dlo depi lapli pa tonbe.
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
Nan sezon fredi, lè lanèj ap fonn, yo plen dlo sal ki frèt kou glas.
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
Men, nan sezon lesèk, pa yon gout dlo! Chalè solèy la cheche yo nèt.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Bann vwayajè yo kite chemen yo pou y' al dèyè dlo. Yo pèdi nan dezè a. Yo mouri.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
Vwayajè ki soti nan peyi Cheba ak nan peyi Saba ap touye tèt yo chache dlo.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Yo pa ka jwenn. Rive devan ravin lan, yo pa konn sa pou yo fè.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Wi, mezanmi. Nou tankou yon ravin chèch pou mwen. Nou wè nan ki eta mwen ye, nou pè, n'ap renka kò nou dèyè.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
Eske m' te mande nou pou nou fè m' kado kichòy? Osinon pou nou fè yon moun kado pou mwen nan sa nou genyen?
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
Eske mwen te mande nou pou nou vin wete m' anba grif yon lènmi, osinon pou nou delivre m' anba men yon moun k'ap fè m' soufri?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
Bon. Pale avè m'. Si m' antò, fè m' wè kote m' antò a. Lè sa a, m'a pe bouch mwen. M'a koute nou.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Pawòl ki pale verite bon pou tande. Men, m' pa wè sa nou vle di m' la a.
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Ou di mwen fin dekouraje. Se depale m'ap depale. Poukisa atò w'ap kritike pawòl mwen yo konsa?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Konsa tou, ou ta rive jwe lajan sou tèt timoun san papa. Ou ta fè lajan sou tèt bon zanmi ou.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
Koulye a, monchè, tanpri, gade m' nan je. Mwen p'ap ba ou manti.
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Tounen non! Pa fè m' lenjistis sa a! Tounen, mwen di ou. Se kòz mwen m'ap defann.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Eske se manti m'ap bay? Dapre nou, mwen pa konnen sa ki byen ak sa ki mal?
