Job 6
1 Job svarade, och sade:
Eka Ayub nodwoke kama:
2 När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
“Ka dine bed ni inyalo pimo chandruok ma an-go, kata pimo masira duto momaka e ratil,
3 Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
to adier, dine gibedo mapek moloyo kwoyo mathoth manie dho nam, mano emomiyo wechena osebedo ka yombore.
4 Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
Aserni mag Jehova Nyasaye Maratego osechwoyo denda, ringra opongʼ gi kwiri marach ma asernigo okelo; kendo masiche mag Nyasaye olwora koni gi koni.
5 Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
Donge punda nyalo mana ywak ka oonge lum mocham, kata rwath nyalo ywak kaonge chiemo?
6 Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
Chiemo maboth bende inyalo cham ka ok oketie chumbi, koso mit mane miyudo ei nyai tongʼ marachar?
7 Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
Ok ahero chiemo ma kamago; nimar chiemo ma kamago miya tuo.
8 O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
“Kuom mano, mad ayud gima akwayo, mad Nyasaye chiwna gima ageno yudo,
9 Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
kendo oyie otoya matindo tindo mi onega chuth.
10 Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
Kotimona kamano eka chunya noyud hoch, anabed gi kwe, kata obedo ni an gi rem malit; nikech ok asedagi weche mag Ngʼama Ler.
11 Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
“Teko mane ma an-go ma dimi pod abed gi geno? Ber mane ma pod ni e nyima madimi abed mos?
12 Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
An gi teko machal gi teko kidi koso? Bende ringra olos gi nyinyo?
13 Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
Bende an gi teko mar konyora kenda ka koro giga duto osegol kuoma?
14 Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
“E kinde ma ngʼato nigi chandruok kama, to osiepne onego okeche, kata obedo ni oseweyo luoro Jehova Nyasaye Maratego.
15 Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
Owetena to oselokore joma ok nyal gen, mana ka aore matindo ma pigegi ok siki kata ka oula mogingore ndalo koth,
16 Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
to pe manie wi gode lokore oula kendo mogingore gi pi mamol,
17 Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
e kinde oro to gichungʼ ma ok ringi, kendo lal nono e yoregi kinde ma piny liet.
18 Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
Jowuoth baro weyo yoregi ma giluwo; gidhi nyaka piny motwo mi githo kuno.
19 De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
Jowuoth moa Tema gi johala moa Sheba manyo aore mondo oyudie pi.
20 Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
Gibiro ka gin gi geno mar yudo pi, to ka gichopo kanyo to giyudo ni pi ma gineno onge, mi chunygi nyosre.
21 Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
Koro in bende iselokori ngʼama ok nyal konyo; kineno gimoro mabwogo ji to luoro maki.
22 Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
Bende asekwayoue mondo umiyae kony moro mugolo kuom mwandu mondo akonyrago,
23 Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
kata mondo uresa e lwet wasika, kata resa e lwet jo-mahundu?
24 Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
“Puonja, eka analingʼ, nyisa kama asedhie marach.
25 Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
Mano kaka weche madier lit kaka kudho! To weche mihango mathothgo, to nyiso angʼo?
26 I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
Dibed ni iwuoyo kamano mondo omi iket weche ma awacho kare kendo mondo ikaw weche ngʼama neno malit ka gima nono?
27 I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
Ichalo ngʼama nyalo goyo ombulu mar nego nyathi kich kendo inyalo ndhogo kata mana osiepeni.
28 Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
“To koro yie ichomie wangʼi kuoma kendo iranga maber iparo ni anyalo wuondi e wangʼi?
29 Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
Lokri, iwe timo ne ji marach; par maber kendo, nikech an ngʼat makare.
30 Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
Bende nitie gimoro amora marach ma lewa osewacho? Donge an gi rieko mar ngʼeyo gima ok owinjore?
