Job 5
1 Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.
“Wobɛfrɛ a frɛ, na hena na obegye wo so? Akronkronfo no mu hena nkyɛn na wobɛkɔ?
2 Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.
Ahisɛm kum ɔkwasea, na anibere kum atetekwaa.
3 Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:
Mʼankasa mahu ɔkwasea a ɔrefefɛw, nanso mpofirim, wɔdomee ne fi.
4 Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
Ne mma ne bammɔ ntam kwan ware, wɔdwerɛw wɔn wɔ asennii a wonni ɔkamafo.
5 Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.
Nea ɔkɔm de no no di ne nnɔbae, na ɔfa fi nsɔe mu mpo, na nea osukɔm de no no pere di nʼahode akyi.
6 Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;
Ahokyere mpue mmfi dɔte mu na ɔhaw nso mfifi mmfi fam.
7 Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.
Nanso wɔwo nnipa to ɔhaw mu mpɛn dodow a gyaframa turuw kɔ soro no.
8 Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;
“Nanso sɛ ɛyɛ me a, anka meguan atoa Onyankopɔn; na mede mʼasɛm ato nʼanim.
9 Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;
Ɔyɛ anwonwade a wontumi nhwehwɛ mu, ne nsɛnkyerɛnne a wontumi nkan ne dodow.
10 Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
Ɔtɔ osu gu asase so; na ɔde kɔ wuram.
11 Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
Ɔde ahobrɛasefo si nea ɛkorɔn, na ɔma wɔn a wodi awerɛhow nya asomdwoe.
12 Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
Ɔsɛe aniferefo nhyehyɛe, ma wɔn nsa si fam.
13 Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
Ɔkyere anyansafo wɔ wɔn anifere mu, na ɔbɔ anitewfo nhyehyɛe gu.
14 Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
Sum duru wɔn awia ketee; na wɔkeka wɔ owigyinae mu te sɛ anadwo.
15 Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
Ogye ahiafo fi afoa a ɛhyɛ wɔn anom; ogye wɔn fi ahoɔdenfo nkyehama mu.
16 Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
Enti ahiafo wɔ anidaso, na ntɛnkyew ka nʼano to mu.
17 Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
“Nhyira ne onipa a Onyankopɔn teɛ no, enti mmu Otumfo nteɛteɛ no animtiaa.
18 Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
Efisɛ ɔno na opira na ɔno ara akyekyere; opira nanso ne nsa sa yare.
19 Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
Obegye wo afi ɔhaw ahorow asia mu; ason so no, bɔne biara renka wo.
20 I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
Ɔkɔm ba a, obegye wo afi owu mu, na ɔko mu nso, obegye wo afi afoa ano.
21 Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
Wɔbɛbɔ wo ho ban afi ntwirii ho na sɛ ɔsɛe ba a ɛnsɛ sɛ wusuro.
22 Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
Wobɛserew ɔsɛe ne ɔkɔm; na ɛnsɛ sɛ wusuro asase so mmoa.
23 Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
Wo ne afuw so abo bɛyɛ apam, na emu nkekaboa nso ne wo bɛtena asomdwoe mu.
24 Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
Wubehu sɛ wo ntamadan wɔ bammɔ; na sɛ wosese wʼahode a wubehu sɛ hwee nyeraa ɛ.
25 Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
Wubehu sɛ wo mma bɛyɛ bebree; na wʼase bɛfɛe sɛ asase so sare.
26 Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
Wode ahoɔden bɛkɔ ɔda mu, te sɛ afiafi a wɔaboa ano wɔ otwabere mu.
27 Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
“Yɛahwehwɛ eyi mu, na ɛyɛ nokware ɛno nti tie na fa toto wʼabrabɔ ho.”
