Job 5

1 Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.

2 Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.

3 Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:

4 Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.

5 Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.

6 Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;

7 Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.

8 Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;

9 Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;

10 Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;

11 Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.

12 Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.

13 Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;

14 Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.

15 Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;

16 Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.

17 Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.

18 Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.

19 Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.

20 I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.

21 Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.

22 Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;

23 Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.

24 Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;

25 Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;

26 Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.

27 Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.