Job 5
1 Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.
Chiama pure! C’è forse chi ti risponda? E a qual dei santi vorrai tu rivolgerti?
2 Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.
No, il cruccio non uccide che l’insensato e l’irritazione non fa morir che lo stolto.
3 Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:
Io ho veduto l’insensato prender radice, ma ben tosto ho dovuto maledirne la dimora.
4 Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
I suoi figli van privi di soccorso, sono oppressi alla porta, e non c’è chi li difenda.
5 Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.
L’affamato gli divora la raccolta, gliela rapisce perfino di tra le spine; e l’assetato gli trangugia i beni.
6 Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;
Ché la sventura non spunta dalla terra né il dolore germina dal suolo;
7 Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.
ma l’uomo nasce per soffrire, come la favilla per volare in alto.
8 Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;
Io però vorrei cercar di Dio, e a Dio vorrei esporre la mia causa:
9 Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;
a lui, che fa cose grandi, imperscrutabili, maraviglie senza numero;
10 Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
che spande la pioggia sopra la terra e manda le acque sui campi;
11 Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
che innalza quelli ch’erano abbassati e pone in salvo gli afflitti in luogo elevato;
12 Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
che sventa i disegni degli astuti sicché le loro mani non giungono ad eseguirli;
13 Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
che prende gli abili nella loro astuzia, sì che il consiglio degli scaltri va in rovina.
14 Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
Di giorno essi incorron nelle tenebre, in pien mezzodì brancolan come di notte;
15 Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
ma Iddio salva il meschino dalla spada della lor bocca, e il povero di man del potente.
16 Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
E così pel misero v’è speranza, mentre l’iniquità ha la bocca chiusa.
17 Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
Beato l’uomo che Dio castiga! E tu non isdegnar la correzione dell’Onnipotente;
18 Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
giacché egli fa la piaga, poi la fascia; egli ferisce, ma le sue mani guariscono.
19 Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
In sei distrette egli sarà il tuo liberatore e in sette il male non ti toccherà.
20 I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
In tempo di carestia ti scamperà dalla morte, in tempo di guerra dai colpi della spada.
21 Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
Sarai sottratto al flagello della lingua, non temerai quando verrà il disastro.
22 Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
In mezzo al disastro e alla fame riderai, non paventerai le belve della terra;
23 Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
perché avrai per alleate le pietre del suolo, e gli animali de’ campi saran teco in pace.
24 Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
Saprai sicura la tua tenda; e, visitando i tuoi pascoli, vedrai che non ti manca nulla.
25 Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
Saprai che la tua progenie moltiplica, che i tuoi rampolli crescono come l’erba de’ campi.
26 Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
Scenderai maturo nella tomba, come la bica di mannelle che si ripone a suo tempo.
27 Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
Ecco quel che abbiam trovato, riflettendo. Così è. Tu ascolta, e fanne tuo pro”.
