Job 5
1 Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.
“Khue laeh nang aka doo om nim? U hlangcim taengah nim na mael ve.
2 Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.
Aka ang te konoinah loh a ngawn tih hloih loh thatlainah a duek sak.
3 Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:
Aka ang loh a yung a hlak ka hmuh vaengah a tolkhoeng buengrhuet ka tap.
4 Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
A ca rhoek te khangnah lamloh lakhla tih vongka ah a phop uh vaengah aka huul om pawh.
5 Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.
A cangah te bungpong loh a caak pah tih hlinghang lamkah a loh dae a thadueng te tuihal loh a mam pah.
6 Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;
Laipi lamloh boethae thoeng pawt tih diklai lamloh thakthaenah a poe bal moenih.
7 Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.
Tedae hlang he thakthaenah khuiah a sak tih rhaek ca rhoek bangla ding hang.
8 Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;
Tedae kai tah Pathen te ka toem vetih, Pathen taengah ni ka dumlai khaw ka hal eh.
9 Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;
A len la a saii vaengah khobaerhambae te, khenah lek pawh, tae lek pawh.
10 Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
Diklai hman ah khotlan a paek tih lohma li ah tui a hlah.
11 Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
Tlarhoel rhoek te hmuensang ah a khueh tih, kopang rhoek te khangnah khuila a hoeptlang.
12 Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
Aka thaai kah kopoek te a phae tih, a kut loh lungming cueihnah saii thai pawh.
13 Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
Aka cueih khaw amah kah rhaithinah neh a tuuk tih, hlang aka hnuei kah cilsuep he hma paitok.
14 Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
Khothaih ah a hmuep neh hum uh tih khothun ah khoyin bangla a phatuem uh.
15 Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
Khodaeng te amih ka dongkah cunghang lamlong khaw tlungluen kut lamloh a khang.
16 Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
Te dongah tattloel ham ngaiuepnah om dae dumlai loh amah ka a buem.
17 Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
Pathen loh a toel hlanghing he a yoethen tih, Tlungthang kah thuituennah sit boeh.
18 Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
Amah loh a tloh sak dae a hma te a poi pah tih a kut dongah hoeih uh.
19 Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
Citcai parhuk lamloh nang n'huul vetih a parhih ah yoethae loh nang soah m'ben mahpawh.
20 I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
Nang te khokha vaengah dueknah lamloh, caemtloek vaengah cunghang kut lamloh n'lat ni.
21 Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
Olka dongkah rhuihet lamloh n'thuh vetih rhoelrhanah a pai vaengah na rhih mahpawh.
22 Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
Rhoelrhanah khui neh khokha rhamling khuiah na luem vetih, diklai mulhing te na rhih mahpawh.
23 Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
Na paipi te khohmuen lungto taengah om vetih, kohong mulhing loh nang taengah n'thuung ni.
24 Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
Na dap kah rhoepnah te na ming vetih, na tolkhoeng na soep vaengah na hmaai mahpawh.
25 Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
Na tiingan muep na ming vetih, na cadil cahma te khohmuen baelhing bangla om ni.
26 Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
A tue vaengkah canghlom a coi bangla, na hminkhah vaengah phuel te na paan ni.
27 Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
He tah amah la n'khe uh tangloeng he ne. He he hnatun lamtah namah loh namah dongah ming,” a ti nah.
