Job 42

1 Och Job svarade Herranom, och sade:

Then Job answered the Lord, and said:

2 Jag vet, att du all ting förmår; och ingen tanke är för dig fördold.

I know that thou canst do all things, and no thought is hid from thee.

3 Det är en fåvitsk man, som menar fördölja sitt råd; derföre hafver jag ovisliga talat det mig för högt är, och det jag icke förstår.

Who is this that hideth counsel without knowledge? Therefore I have spoken unwisely, and things that above measure exceeded my knowledge.

4 Så hör nu, låt mig tala; jag vill fråga dig, lär mig.

Hear, and I will speak: I will ask thee, and do thou tell me.

5 Jag hafver hört dig med öronen, och min ögon se dig ock nu.

With the hearing of the ear, I have heard thee, but now my eye seeth thee.

6 Derföre gifver jag mig skuld, och gör bot i stoft och asko.

Therefore I reprehend myself, and do penance in dust and ashes.

7 Då nu Herren dessa orden med Job talat hade, sade Herren till Eliphas af Thema: Min vrede är förgrymmad öfver dig, och öfver dina två vänner; förty I hafven icke rätteliga talat om mig, såsom min tjenare Job.

And after the Lord had spoken these words to Job, he said to Eliphaz the Themanite: My wrath is kindled against thee, and against thy two friends, because you have not spoken the thing that is right before my, as my servant Job hath.

8 Så tager nu sju stutar, och sju vädrar, och går bort till min tjenare Job, och offrer bränneoffer för eder, och låter min tjenare Job bedja för eder; förty honom vill jag anse, så att jag icke skall låta eder se, huru I hafven bedrifvit ena dårhet; förty I hafven icke rätt talat, såsom min tjenare Job.

Take unto you therefore seven oxen, and seven rams, and go to my servant Job, and offer for yourselves a holocaust: and my servant Job shall pray for you: his face I will accept, that folly be not imputed to you: for you have not spoken right things before me, as my servant Job hath.

9 Då gingo bort Eliphas af Thema, Bildad af Suah, och Sophar af Naema, och gjorde såsom Herren dem sagt hade; och Herren såg till Jobs person;

So Eliphaz the Themanite, and Baldad the Suhite, and Sophar the Naamathite went, and did as the Lord had spoken to them, and the Lord accepted the face of Job.

10 Och Herren vände Jobs fängelse, då han bad för sina vänner; och Herren gaf Job dubbelt så mycket, som han tillförene haft hade.

The Lord also was turned at the penance of Job, when he prayed for his friends. And the Lord gave Job twice as much as he had before.

11 Och till honom kommo alle hans bröder, och alla hans systrar, och alle de honom tillförene kände, och åto med honom i hans hus, och vände sig till honom, och hugsvalade honom öfver allt det onda, som Herren hade låtit komma öfver honom; och hvardera gaf honom ett stycke penningar, och ett gyldene klenodium.

And all his brethren came to him, and all his sisters, and all that knew him before, and they ate bread with him in his house: and bemoaned him, and comforted him upon all the evil that God had brought upon him. And every man gave him one ewe, and one earring of fold.

12 Och Herren välsignade Job mer än tillförene; så att han fick fjortontusend får, och sextusend camelar, och tusende par oxar, och tusende åsnar;

And the Lord blessed the latter end of Job more than his beginning. And he had fourteen thousand sheep, and six thousand camels, and a thousand yoke of oxen, and a thousand she asses.

13 Och fick sju söner och tre döttrar;

And he had seven sons, and three daughters.

14 Och kallade den första Jemima, den andra Kezia, och den tredje KerenHappuch.

And he called the names of one Dies, and the name of the second Cassia, and the name of the third Cornustibil.

15 Och vordo icke funna så dägeliga qvinnor i all land, såsom Jobs döttrar; och deras fader gaf dem arfvedel med deras bröder.

And there were not found in all the earth women so beautiful as the daughters of Job: and their father gave them inheritance among their brethren.

16 Och Job lefde derefter hundrade och fyratio år, så att han fick se sin barn och barnabarn, allt intill fjerde led.

And Job lived after these things, a hundred and forty years, and he saw his children, and his children’s children, unto the fourth generation,

17 Och Job blef död, gammal och mätt af lefvande.

and he died an old man, and full of days.