Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
“So wubetumi de darewa atwe ɔdɛnkyɛmmirampɔn anaa wubetumi de hama akyekyere ne tɛkrɛma?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
So wubetumi de hama afa ne hwenem, anaasɛ wubetumi de darewa aso nʼabogye mu?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Ɔbɛkɔ so asrɛ wo sɛ hu no mmɔbɔ ana? Ɔne wo bɛkasa brɛoo ana?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Ɔbɛpene ne wo ayɛ apam ama wode no ayɛ wʼakoa afebɔɔ ana?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Wubetumi de no ayɛ abɛbɛ te sɛ anomaa anaa wubetumi asa no hama de no ama wo mmabea?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
So aguadifo bɛpɛ sɛ wode no bedi nsesagua? Wɔbɛkyekyɛ ne mu ama aguadifo ana?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Wubetumi de mpeaw awowɔ ne were mu anaasɛ wode mpataa mpɛmɛ bɛwowɔ ne ti ho?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Wode wo nsa ka no a, wobɛkae sɛnea ɔbɛwosow ne ho, nti worenyɛ saa bio!
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Ɔkwan biara nni hɔ a wobɛfa so akyere no; ani a ɛbɔ ne so kɛkɛ no ma nnipa dwudwo.
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Obiara ntumi nsi ne bo nhwanyan no. Afei hena na obetumi ne me adi asi?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Hena na mede no ka a ɛsɛ sɛ mitua? Biribiara a ɛhyɛ ɔsoro ase no yɛ me de.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
“Me werɛ remfi sɛ mɛka nʼakwaa, nʼahoɔden ne ne bɔbea fɛfɛ no ho asɛm.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Hena na obetumi aworɔw ne ho ahama, na hena na ɔde nnareka bɛkɔ ne ho?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Hena na obetumi abue nʼabogye, a ɛse a ɛyɛ hu ayɛ no ma no?
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
Nʼakyi wɔ bona a ɛsesa so, ɛtetare so a ɔkwan nna mu koraa;
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
sɛnea ɛtetare so fa no nti, mframa biara mfa ntam.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
Ɛtoatoa mu denneennen a emu ntumi ntetew.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Sɛ ɔnwansi a, ɛpepa gya; nʼaniwa aba te sɛ adekyeenim hann.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Agyatɛn turuw fi nʼanom na nsramma turuturuw fi mu.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Wusiw sen fi ne hwene mu te sɛ ɔsɛn a esi gya so.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
Ne home ma gyabiriw ano sɔ, na ogyaframa tu fi nʼanom.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
Ne kɔn mu wɔ ahoɔden ankasa; wɔn a wohu no no aba mu bu.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
Ne were a abubu agu so no yɛ peperee; ayɛ pemee a ɛnka ne ho.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
Ne koko so yɛ den sɛ ɔbotan ɛyɛ den sɛ awiyammo.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
Sɛ ɔsɔre a, ahoɔdenfo bɔ huboa; sɛ ɔwosow ne ho a woguan.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
Afoa wɔ no a, ɛnka no, peaw, pɛmɛ ne agyan nso saa ara.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
Ɔfa dade sɛ wura bi na kɔbere mfrafrae te sɛ dua a awu bi ma no.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
Agyan mma no nguan; ahwimmo mu aboa yɛ ntɛtɛ ma no.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Kontibaa te sɛ sare wɔ nʼani so; na ɔserew pɛmɛ nnyigyei.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Abon a ano yɛ nnam tuatua ne yafunu so. Ɔtwe ne ho ase wɔ fam fa dontori mu a, eyiyi akam.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
Ɔma bun mu huru sɛ nsu a ɛwɔ ɛsɛn mu na onunu po mu sɛ srade a ɛwɔ kuku mu.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
Nea ɔbɛfa no, ɛhɔ nsu no pa yerɛw yerɛw; na obi besusuw sɛ po bun adan ayɛ dwen.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
Asase so biribiara ne no nsɛ. Ɔyɛ abɔde a onsuro hwee.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Ommu wɔn a wɔyɛ ahantan no mu biara; ɔyɛ wɔn a wɔyɛ ahomaso no nyinaa so hene.”
