Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
¿Sacarás tú al Leviatán con el anzuelo; y con la cuerda que le echares en su lengua?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
¿Pondrás tú garfio en sus narices; y horadarás tú con espina su quijada?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
¿Multiplicará él ruegos para contigo? ¿hablarte ha él a ti lisonjas?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
¿Hará concierto contigo para que le tomes por siervo perpetuo?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
¿Jugarás tú con él, como con pájaro? ¿y atarle has para tus niñas?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
¿Harán banquete por causa de él los compañeros? ¿partirle han entre los mercaderes?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
¿Cortarás tú con cuchillo su cuero, y con francado de pescadores su cabeza?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Pon tu mano sobre él: acordarte has de la batalla, y nunca más tornarás.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
He aquí que tu esperanza será burlada; por que aun a su sola vista se desmayarán.
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Nadie hay tan osado que le despierte: ¿quién pues podrá estar delante de mí?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
¿Quién me previno para que yo se lo agradezca? todo lo que está debajo del cielo es mío.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
Y no callaré sus miembros, y la cosa de sus fuerzas, y la gracia de su disposición.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
¿Quién descubrirá la delantera de su vestidura? ¿quién se llegará a él con freno doble?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
¿Quién abrirá las puertas de su rostro? Los ordenes de sus dientes espantan.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
La gloria de su vestido es escudos fuertes, cerrados entre sí estrechamente.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
El uno se junta con el otro, que viento no entra entre ellos.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
El uno está pegado con el otro, están trabados entre sí, que no se pueden apartar.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Con sus estornudos enciende lumbre; y sus ojos son como los párpados del alba.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
De su boca salen hachas de fuego, y proceden centellas de fuego.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
De sus narices sale humo, como de una olla, o caldero que hierve.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
Su aliento enciende los carbones, y de su boca sale llama.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
En su cerviz mora la fortaleza, y delante de él es deshecho el trabajo.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
Las partes de su carne están pegadas entre sí: está firme su carne en él, y no se mueve.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
Su corazón es firme como una piedra, y fuerte como la muela de debajo.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
De su grandeza tienen temor los fuertes, y de sus desmayos se purgan.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
Cuando alguno le alcanzare, ni espada, ni lanza, ni dardo, ni coselete, durará contra él.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
El hierro estima por pajas, y el acero por leño podrido.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
Saeta no le hace huir: las piedras de honda se le tornan armas.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Toda arma tiene por hojarascas, y del blandeamiento de la pica se burla,
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Por debajo tiene agudas conchas: imprime su agudez en el suelo.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
Hace hervir como una olla la profunda mar; y tórnala como una olla de ungüento.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
En pos de sí hace resplandecer la senda, que parece que la mar es cana.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
No hay sobre la tierra su semejante, hecho para nada temer.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Menosprecia toda cosa alta, es rey sobre todos los soberbios.
