Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
¿Puedes tú sacar con un anzuelo el cocodrilo, atar con una cuerda su lengua?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
¿Pondrás una soga en su nariz, y perforarás con garfio su quijada?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
¿Se acercará a ti con palabras sumisas o te hablará con lisonjas?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
¿Hará un pacto contigo para que lo tomes como esclavo perpetuo?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
¿Jugarás con él como con un pájaro? ¿Lo atarás para entretener a tus niñas?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
¿Los comerciantes harán negocio por él? ¿Lo cortarán en trozos entre los mercaderes?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
¿Podrás abrirle el cuero con lancetas, o su cabeza con arpones?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Pon tu mano sobre él. Recuerda la batalla con él. No lo volverás a hacer.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Ciertamente la esperanza de esta pelea queda frustrada. Un hombre desfallece con solo verlo.
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Nadie se atreve a despertarlo. ¿Entonces quién puede estar en pie delante de Mí?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
¿Quién me dio primero a Mí, para que Yo le restituya? Todo lo que hay debajo del cielo es mío.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
No guardaré silencio acerca de sus miembros, ni de su gran fuerza ni de su excelente figura.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
¿Quién levanta la primera capa de su envoltura y penetra a través de su doble coraza?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
¿Quién abre la parte posterior de su boca rodeada de dientes espantosos?
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
Sus fuertes escamas son su orgullo, cerradas entre sí como firme sello,
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
tan unidas la una con la otra que ni el aire pasa entre ellas.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
Están soldadas, cada una a su vecina, trabadas entre sí, no se pueden separar.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Su estornudo lanza destellos de luz. Sus ojos son como los párpados de la aurora.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
De la parte posterior de su boca salen llamaradas y se escapan centellas de fuego.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
De sus fosas nasales sale vapor como el de una olla que hierve al fuego.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
Su aliento enciende los carbones. Salen llamaradas de las partes posteriores de su boca.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
En su nuca se asienta la fuerza. Ante él cunde el terror.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
Los pliegues de su carne son compactos. Están firmes en él y no se mueven.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
Su corazón es duro como la piedra, como la piedra inferior de un molino.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
Cuando se levanta, tiemblan los valientes, y por el quebrantamiento, retroceden.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
La espada no lo alcanza, ni la lanza, ni la lanceta, ni la flecha, ni la lanza arrojadiza.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
Para él el hierro es como pasto, y el bronce, madera carcomida.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
No lo ahuyentan las flechas. Las piedras de la honda le son como rastrojo.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Los garrotes le son como hojarasca. Se burla del brillo del arma arrojadiza.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Por debajo tiene conchas puntiagudas, se extiende como un trillo sobre el lodo.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
Hace lo profundo del mar hervir como una olla. Lo convierte como una olla de ungüento.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
Detrás de él brilla una estela de agua como barba encanecida.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
Nada hay semejante a él sobre la tierra. Fue hecho exento de temor.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Menosprecia todo lo elevado. Es rey de todos los hijos del orgullo.
