< Job 41 >

1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
“¿Puedes sacar a Leviatán con un anzuelo? ¿Puedes atarle la boca?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
¿Puedes pasar una cuerda por su nariz? ¿Puedes pasarle un anzuelo por la mandíbula?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
¿Te rogará que lo dejes ir? ¿O te hablará suavemente?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
¿Hará un contrato contigo? ¿Acepta ser tu esclavo para siempre?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
¿Jugarás con él como con un pájaro? ¿Le pondrás una correa para tus chicas?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
¿Decidirán tus socios comerciales un precio para él y lo repartirán entre los mercaderes?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
¿Pueden atravesar su piel con muchos arpones, su cabeza con lanzas de pesca?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Si lo agarraras, ¡imagina la batalla que tendrías! ¡No volverías a hacerlo!
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Cualquier esperanza de capturarlo es una tontería. Cualquiera que lo intente será arrojado al suelo.
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Ya que nadie tiene el valor de provocar al Leviatán, ¿quién se atrevería a enfrentarse a mí?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
¿Quién se ha enfrentado a mí con alguna reclamación que deba pagar? Todo lo que hay bajo el cielo me pertenece.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
“Permítanme hablarles del Leviatán: sus poderosas patas y sus gráciles proporciones.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
¿Quién puede quitarle la piel? ¿Quién puede penetrar su doble armadura?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
¿Quién puede abrir sus mandíbulas? Sus dientes son aterradores.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
Su orgullo son sus hileras de escamas, cerradas con fuerza.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
Sus escamas están tan juntas que el aire no puede pasar entre ellas.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
Cada escama se adhiere a la siguiente; se cierran entre sí y nada puede penetrar en ellas.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Cuando estornuda, brilla la luz. Sus ojos son como el sol naciente.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
De su boca salen llamas y chispas de fuego.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
De sus fosas nasales sale humo, como el vapor de una caldera sobre un fuego de cañas.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
Su aliento prende fuego al carbón mientras las llamas salen de su boca.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
Su cuello es poderoso, y todos los que se enfrentan a él tiemblan de terror.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
Su cuerpo es denso y sólido, como si estuviera hecho de metal fundido.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
Su corazón es duro como una piedra de molino.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
Cuando se levanta, incluso los poderosos se aterrorizan; retroceden cuando se agita.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
Las espadas rebotan en él, al igual que las lanzas, los dardos y las jabalinas.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
El hierro es como la paja y el bronce es como la madera podrida.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
Las flechas no pueden hacerle huir; las piedras de las hondas son como trozos de rastrojo.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Los garrotes son también como rastrojos; se ríe del ruido de las lanzas que vuelan.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Sus partes inferiores están cubiertas de puntas afiladas como ollas rotas; cuando se arrastra por el barro deja marcas como un trillo.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
Revuelve el mar como el agua en una olla hirviendo, como un cuenco humeante cuando se mezcla el ungüento.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
Deja tras de sí una estela reluciente, como si el mar tuviera cabellos blancos.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
No hay nada en la tierra como él: una criatura que no tiene miedo.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Mira con desprecio a todas las demás criaturas. Es el más orgulloso de todos”.

< Job 41 >