Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
¿Pescas tú con anzuelo a Leviatán, y atas con una cuerda su lengua?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
¿Le meterás un junco en la nariz, le taladrarás con un gancho la quijada?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
¿Acaso te dirigirá muchas súplicas, o te dirá palabras tiernas?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
¿Hará pacto contigo? ¿Lo tomarás por perpetuo esclavo?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
¿Juguetearás con él como con un pájaro? ¿Lo atarás para tus hijas?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
¿Lo tomarán los amigos para comida? ¿Se lo repartirán entre sí los mercaderes?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
¿Horadarás su cuero con flechas, y con el arpón su cabeza?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Pon (una vez) en él tu mano; y no olvidarás el combate; no volverás a hacerlo.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
He aquí que la esperanza (de los cazadores) es vana; su solo aspecto basta para echarlos por tierra.”
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
“Nadie es tan audaz que le despierte. ¿Quién es capaz de mantenerse en pie delante de Mí?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
¿Quién me dio algo primero, para que Yo lo recompense? Mío es lo que hay bajo todo el cielo.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
No callaré sus miembros, su fuerza, la armonía de sus proporciones.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
¿Quién puede abrir las mallas de su cota, franquear la doble fila de sus dientes?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Las puertas de su boca ¿quién jamás las ha abierto?; el cerco de sus dientes causa espanto.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
Su espalda cubren escamas en forma de escudos, compactas como un sello de piedra.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
Se traba una con otra tan íntimamente, que el aire no puede pasar entre ellas.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
Una está pegada a la otra; asidas entre sí no pueden separarse.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Sus estornudos son chispas de fuego, sus ojos como los párpados de la aurora.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
De su boca salen llamas y se escapan centellas de fuego.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Sus narices arrojan humo, como de olla encendida e hirviente.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
Su resoplido enciende carbones y su boca despide llamaradas.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
En su cerviz reside la fuerza, ante él tiembla el mismo espanto.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
Aun las partes flojas de su carne están unidas entre sí, sin que quede resquicio ni posibilidad de oscilar.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
Su corazón es duro como piedra; tan duro como la muela inferior.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
Cuando se alza tienen miedo los más valientes, y de terror están fuera de sí.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
La espada que le acomete se rompe, lo mismo que la lanza, el dardo y la coraza.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
Estima como paja el hierro, y el bronce como leña carcomida.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
No le pone en fuga el hijo del arco; las piedras de la honda le parecen paja.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
La maza es para él como hojarasca, y se ríe del silbido del venablo.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Su vientre tiene puntas de teja, se arrastra cual trillo sobre el cieno.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
Hace hervir el abismo como olla, y el mar como caldero de ungüentos.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
Tras él un surco de luz, de modo que el abismo parece canoso.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
No hay en la tierra semejante a él, pues fue creado para no tener miedo.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Mira (con desprecio) lo más alto; es rey de todos los soberbios.”
