Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
Poderás tirar com anzol o leviathan? ou ligarás a sua língua com a corda?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Podes pôr um junco no seu nariz? ou com um espinho furarás a sua queixada?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Porventura multiplicará muitas suplicações para contigo? ou brandamente falará?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Fará ele concertos contigo? ou o tomarás tu por escravo para sempre?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Brincarás com ele, como com um passarinho? ou o atarás para tuas meninas?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
Os teus companheiros farão dele um banquete? ou o repartirão entre os negociantes?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Encherás a sua pele de ganchos? ou a sua cabeça com arpéos de pescadores?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Põe a tua mão sobre ele, lembra-te da peleja, e nunca mais tal intentarás.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Eis que a sua esperança falhará: porventura também à sua vista será derribado?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Ninguém há tão atrevido, que a desperta-lo se atreva: quem pois é aquele que ousa pôr-se em pé diante de mim
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Quem me preveniu, para que eu haja de retribuir-lhe? pois o que está debaixo de todos os céus é meu.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
Não calarei os meus membros, nem a relação das suas forças, nem a graça da sua formação.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Quem descobriria a superfície do seu vestido? quem entrará entre as suas queixadas dobradas?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Quem abriria as portas do seu rosto? pois em roda dos seus dentes está o terror.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
As suas fortes escamas são excelentíssimas, cada uma fechada como com selo apertado.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
Uma à outra se chega tão perto, que nem um assopro passa por entre elas.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
Umas às outras se apegam: tanto se travam entre si, que não se podem separar.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Cada um dos seus espirros faz resplandecer a luz, e os seus olhos são como as pestanas da alva.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Da sua boca saem tochas: faiscas de fogo arrebentam dela.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Dos seus narizes procede fumo, como de uma panela fervente, ou de uma grande caldeira.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
O seu hálito faria incender os carvões: e da sua boca sai chama.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
No seu pescoço pousa a força: perante ele até a tristeza salta de prazer.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
Os músculos da sua carne estão pegados entre si: cada um está firme nele, e nenhum se move.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
O seu coração é firme como uma pedra e firme como parte da mó de baixo.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
Levantando-se ele, tremem os valentes: em razão dos seus abalos se purificam.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
Se alguém lhe tocar com a espada, essa não poderá penetrar, nem lança, dardo ou couraça.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
Ele reputa o ferro por palha, e o cobre por pau podre.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
A seta o não fará fugir: as pedras das fundas se lhe tornam em rastolho.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
As pedras atiradas estima como arestas, e ri-se do brandir da lança.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Debaixo de si tem conchas ponteagudas: estende-se sobre coisas ponteagudas como na lama.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
As profundezas faz ferver, como uma panela: torna o mar como quando os unguentos fervem.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
Após ele alumia o caminho: parece o abismo tornado em brancura de cãs.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
Na terra não há coisa que se lhe possa comparar, pois foi feito para estar sem pavor.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Todo o alto vê: é rei sobre todos os filhos de animais altivos.
