Job 41

1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?

Mahatarike i Leviatàne am-bintañe v-iheo? hatindri’o ambane an-tàly hao i lela’ey?

2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?

Lefe’o hao ty mampikiviro i oro’ey, ndra ty hangirike i soma’ey am-pengoke?

3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?

Hanao lako halaly ama’o hao re? Ke hivolañe mora ama’o?

4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?

Hifañina ama’o hao, handrambesa’o aze ho fetrek’oro’o kitro katroke?

5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?

Ho hisà’o hao hoe voroñe? ke ho tantalie’o ho amo anak’ ampela’oo.

6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?

Hifampihehetse ama’e hao o mpanao balikeo? Ho zarae’ iareo am’ o mpanao takinakeo hao re?

7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?

Ho tsitsihem-pirango hao i holi’ey? Ndra i loha’ey an-defom-piañe?

8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.

Apaoho ama’e ty fità’o vaho tiahio i ho ali’oy te tsy hindroe’o.

9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.

Hete! Toe tsy vente’e t’ie salalaeñe, tsy ho tafahohoke hao te isahañe?

10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?

I Tsy eo ty lahitsi’ay mahavany hitsobore aze; ia arè ty mahafiatreatre amako?

11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.

Ia ty nanolotse ahy, te havahako? ahiko ze hene ambanen-dikerañe ao.

12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.

Tsy hitsiñeko o kitso’eo, ty haozara’e ra’elahiy, vaho i sandri’e tsaratseakey,

13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?

Ia ty hañolitse o sisin-koli’eo? Ia ty hahafizilik’ añivom-balañorà’e roe ao?

14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.

Ia ty mahafisokake o lalam-bein-tarehe’eo? mampangetraketrake ty fañarikatoha’ o nife’eo.

15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.

Fisengea’e o sisì’e fatratseo, ie mikititse hoe linite;

16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;

Akore ty fifampikiteha’e kanao tsy mahafitsifitse ao ty tioke.

17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.

Nifampireketeñe iereo, mifampipiteke, tsy lefe akatrake.

18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.

Mitsopela-kazavàñe o fihatsìhe’eo, manahake ty holi-maso’ i maraindraiñey o maso’eo.

19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.

Failo milebaleba ty miakatse am-bava’e, afo mipelatse ty mipitsike mb’eo.

20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.

Mañatoeñe o loa-koro’eo, hoe valàñe mamorotse ambone vinda mirehetse.

21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.

Mamiañe foroha ty kofò’e, afo misodotse ty miboak’ am-bava’e ao.

22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.

Mimoneñe an-kàto’e ty haozarañe, vaho mitsinjak’ aolo’e eo ty miroreke.

23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.

Mifampirekets’ ama’e i holi’e mifanosokeo, gañe ama’e Izay tsy mete asitse.

24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.

Gañe hoe vato ty fo’e; manahake ty hamafem-bato-lisañe ambane.

25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.

Ie mivoalatse, miholi-tsandry o fanalolahio; ie vereñe mamoe’ay.

26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.

Tsy lefe t’ie liherem-pibara, ndra lefoñe, ndra ana-defo, ndra baramino masioñe.

27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.

Atao’e ho boka maike ty viñe, naho hatae voroke ty torisìke.

28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.

Tsy mahafandrifitse aze o ana-paleo; atao’e forompotse o vato-piletseo.

29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.

Tonton-drongoñe ama’e o kobaiñeo, tohafa’e o lefoñe mikaratsakaratsakeo.

30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.

Silam-balañe-tane masioñe ty ambane’e, hoe mamofopofoke ampemba t’ie miranga fotake.

31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.

Ampitroatroahe’e hoe valàñe i lalekey; ampanahafe’e ami’ty fampitranahañe rano mañitse i riakey.

32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.

Anoe’e lala-miloeloe ty am-boho’e ao anoe’e hoe a maròy foty i lalekey.

33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.

Tsy ambone-tane atoy ty mañirinkiriñe aze, ie nitsenèñe tsy ho aman-tahotse.

34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.

Jilojilove’e iaby ze atao abo; ie ty lohà’ ze hene anam-pirengevohañe.