Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
네가 능히 낚시로 악어를 낚을 수 있겠느냐 노끈으로 그 혀를 맬수 있겠느냐
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
줄로 그 코를 꿸 수 있겠느냐 갈고리로 그 아가미를 꿸 수 있겠느냐
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
그것이 어찌 네게 연속 간구하겠느냐 유순한 말로 네게 이야기하겠느냐
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
어찌 너와 계약하고 영영히 네 종이 되겠느냐
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
네가 어찌 새를 놀리는것 같이 그것을 놀리겠으며 네 소녀들을 위하여 그것을 매어 두겠느냐
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
어찌 어부의 떼가 그것으로 상품을 삼아 상고들 가운데 나눌 수 있겠느냐
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
네가 능히 창으로 그 가죽을 찌르거나 작살로 그 머리를 찌를 수 있겠느냐
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
손을 그것에게 좀 대어 보라 싸울 일이 생각나서 다시는 아니하리라
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
잡으려는 소망은 헛것이라 그것을 보기만 하여도 낙담하지 않겠느냐
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
아무도 그것을 격동시킬 용맹이 없거든 능히 나를 당할 자가 누구냐
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
누가 먼저 내게 주고 나로 갚게 하였느냐 온 천하에 있는 것이 다 내 것이니라
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
내가 악어의 지체와 큰 힘과 훌륭한 구조에 대하여 잠잠치 아니하리라
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
누가 그 가죽을 벗기겠으며 그 아가미 사이로 들어가겠는고
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
누가 그 얼굴의 문을 열 수 있을까 그 두루 있는 이가 두렵구나
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
견고한 비늘은 그의 자랑이라 서로 연함이 봉한 것 같구나
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
이것 저것이 한데 붙었으니 바람도 그 사이로 들어가지 못하겠고
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
서로 연하여 붙었으니 능히 나눌 수도 없구나
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
그것이 재채기를 한즉 광채가 발하고 그 눈은 새벽 눈꺼풀이 열림같으며
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
그 입에서는 횃불이 나오고 불똥이 뛰어나며
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
그 콧구멍에서는 연기가 나오니 마치 솥이 끓는 것과 갈대의 타는 것 같구나
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
그 숨이 능히 숯불을 피우니 불꽃이 그 입에서 나오며
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
힘이 그 목에 뭉키었고 두려움이 그 앞에서 뛰는구나
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
그 살의 조각들이 서로 연하고 그 몸에 견고하여 움직이지 아니하며
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
그 마음이 돌 같이 단단하니 그 단단함이 맷돌 아랫짝 같구나
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
그것이 일어나면 용사라도 두려워하며 경겁하여 창황하며
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
칼로 칠지라도 쓸데없고 창이나 살이나 작살도 소용이 없구나
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
그것이 철을 초개 같이, 놋을 썩은 나무 같이 여기니
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
살이라도 그것으로 도망하게 못하겠고 물매돌도 그것에게는 겨같이 여기우는구나
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
몽둥이도 검불 같이 보고 창을 던짐을 우습게 여기며
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
그 배 아래는 날카로운 와륵 같으니 진흙 위에 타작 기계 같이 자취를 내는구나
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
깊은 물로 솥의 물이 끓음 같게 하며 바다로 젖는 향기름 같게 하고
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
자기 뒤에 광채나는 길을 내니 사람의 보기에 바닷물이 백발 같구나
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
땅 위에는 그것 같은 것이 없나니 두려움 없게 지음을 받았음이라
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
모든 높은 것을 낮게 보고 모든 교만한 것의 왕이 되느니라
