Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
E HOOPAA anei oe i ka leviatana me ka makau? A e kaomi i kona alelo me ke aho?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
E hiki anei ia oe ke hookomo i ke kaula kaluha i kona ihu? A me ka makau e hoolou i kona iwia?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
E hoomahuahua anei ia i ka nonoi ana ia oe? E olelo anei ia i na mea hooluolu ia oe?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
A hoopaa anei ia i ka berita me oe? E lawe anei oe ia ia i kauwa mau loa?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
E paani pu anei oe me ia me he manu la? E hoopaa anei oe ia ia no kou poe wahine opio?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
E hana anei na makamaka ia ia i mea ahaaina? E mahele anei lakou ia ia iwaena o ka poe kuai?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
E hiki anei ia oe ke hoopiha i kona ili i na mea oi? I kona poo hoi i na o-ia?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
E kau oe i kou lima maluna ona, E hoomanao i ke kaua, a e hooki iho.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Aia hoi, o ka manao e paa aku ia ia ua make hewa: Aole anei e hina ilalo ka mea e nana aku ana ia ia?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Aohe mea aa e hoala ia ia: A owai la hoi ka mea e hiki ke ka imua o'u?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Owai ka i hana mua mai na'u, a e uku aku au? O na mea a pau malalo o ka lani, no'u ia.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
Aole au e huna i kona mau lala, Aole hoi i ka ikaika a me ka nani o kana mea kaua.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Owai ka mea e wehe ae i ke alo o kona kapa? Owai ka mea e komo iloko o kona mau a palua?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Owai ka mea e wehe ae i na pani o kona maka? O kona mau niho a puni he mea weliweli ia.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
O kona haaheo, o kona mau palekaua paa no ia, I hoopiliia i ka mea kapili paa.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
Ua pili kekahi i kekahi, Aole e komo ka makani iwaena o lakou.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
Ua pili pu kekahi me kekahi, Ua hui pu ia lakou, aole e hiki ke hookaawaleia'e.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Ma kona kiha ana alohi mai la ka malamalama, O kona mau maka ua like me na lihilihi o ke kakahiaka.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Mailoko mai o kona waha hele aku na lapalapa, A lele aku na huna ahi.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Mailoko mai o kona mau pukaihu puka aku ka mahu, E like me ko ka ipuhao wela, a me ka ipuhao lapalapa.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
Hoa aku kona hanu i na lanahu, A mai kona waha puka aku ka lapalapa.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
Maloko o kona a-i ke noho la ka ikaika, A lelele ka weliweli imua ona.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
O na wahi lewalewa o kona io ua pilipaaia, Ua paa ia ia, aole e hoonaueia.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
O kona naau ua paa, me he pohaku la, A ua paakiki e like me ka pohaku lalo o ka wili.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
I kona ea ana iluna, makau ka poe ikaika; No ka weliweli pihoihoi lakou.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
O ke kau ana o ka pahikaua ia ia aole ia e paa: O ka pahi o, o ka ihe, a me ka pololu.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
Ua manao no ia i ka hao he like ia me ka mauu maloo, A i ke keleawe me he laau popopo la.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
Aole e hiki i ka pua pana ke hooauhee ia ia: O na pohaku o ka maa, ua like ia me ka opala.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Ua manaoia ka newa e like me ka opala; Ua akaaka no ia i ka naue ana o ka ihe.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Malalo ona na apana ipu lepo: Hohola aku ia i ka mea oi maluna o ka lepo.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
Hoopohapoha no ia i ka hohonu, me he ipuhao la: Hana no ia i ke kai me he ipu mea hamo la.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
Waiho no ia i ala malamalama mahope ona; Ua manaoia ka hohonu, he poohina.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
Aohe mea like maluna o ka honua, Ka mea i hanaia me ka makau ole.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Nana mai no ia i na mea kiekie a pau; Oia ke alii maluna o ka poe haaheo a pau.
