Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
Whether thou schalt mowe drawe out leuyathan with an hook, and schalt bynde with a roop his tunge?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Whethir thou schalt putte a ryng in hise nosethirlis, ethir schalt perse hyse cheke with `an hook?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Whether he schal multiplie preieris to thee, ether schal speke softe thingis to thee?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Whether he schal make couenaunt with thee, and `thou schalt take him a seruaunt euerlastinge?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Whether thou schalt scorne hym as a brid, ethir schalt bynde hym to thin handmaidis?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
Schulen frendis `kerue hym, schulen marchauntis departe hym?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Whether thou schalt fille nettis with his skyn, and a `leep of fischis with his heed?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Schalt thou putte thin hond on hym? haue thou mynde of the batel, and adde no more to speke.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Lo! his hope schal disseyue hym; and in the siyt of alle men he schal be cast doun.
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
I not as cruel schal reise hym; for who may ayenstonde my face?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
And who `yaf to me bifore, that Y yelde to hym? Alle thingis, that ben vndur heuene, ben myne.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
Y schal not spare hym for myyti wordis, and maad faire to biseche.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Who schal schewe the face of his clothing, and who schal entre in to the myddis of his mouth?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Who schal opene the yatis of his cheer? ferdfulnesse is bi the cumpas of hise teeth.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
His bodi is as yotun scheldys of bras, and ioyned togidere with scalis ouerleiynge hem silf.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
Oon is ioyned to another; and sotheli brething goith not thorouy tho.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
Oon schal cleue to anothir, and tho holdynge hem silf schulen not be departid.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
His fnesynge is as schynynge of fier, and hise iyen ben as iyelidis of the morewtid.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Laumpis comen forth of his mouth, as trees of fier, that ben kyndlid.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Smoke cometh forth of hise nosethirlis, as of a pot set on the fier `and boilynge.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
His breeth makith colis to brenne, and flawme goith out of his mouth.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
Strengthe schal dwelle in his necke, and nedynesse schal go bifor his face.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
The membris of hise fleischis ben cleuynge togidere to hem silf; God schal sende floodis ayens hym, and tho schulen not be borun to an other place.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
His herte schal be maad hard as a stoon; and it schal be streyned togidere as the anefeld of a smith.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
Whanne he schal be takun awei, aungels schulen drede; and thei aferd schulen be purgid.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
Whanne swerd takith hym, it may not stonde, nethir spere, nether haburioun.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
For he schal arette irun as chaffis, and bras as rotun tre.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
A man archere schal not dryue hym awei; stoonys of a slynge ben turned in to stobil to hym.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
He schal arette an hamer as stobil; and he schal scorne a florischynge spere.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
The beemys of the sunne schulen be vndur hym; and he schal strewe to hym silf gold as cley.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
He schal make the depe se to buyle as a pot; and he schal putte, as whanne oynementis buylen.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
A path schal schyne aftir hym; he schal gesse the greet occian as wexynge eld.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
No power is on erthe, that schal be comparisound to hym; which is maad, that he schulde drede noon.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
He seeth al hiy thing; he is kyng ouer alle the sones of pride.
