Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
“Can you draw out Leviathan with a fish hook, or press down his tongue with a cord?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Can you put a rope into his nose, or pierce his jaw through with a hook?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Will he make many petitions to you, or will he speak soft words to you?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Will he make a covenant with you, that you should take him for a servant forever?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Will you play with him as with a bird? Or will you bind him for your girls?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
Will traders barter for him? Will they part him amongst the merchants?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Can you fill his skin with barbed irons, or his head with fish spears?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Lay your hand on him. Remember the battle, and do so no more.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Behold, the hope of him is in vain. Won’t one be cast down even at the sight of him?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
None is so fierce that he dare stir him up. Who then is he who can stand before me?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Who has first given to me, that I should repay him? Everything under the heavens is mine.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
“I will not keep silence concerning his limbs, nor his mighty strength, nor his goodly frame.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Who can strip off his outer garment? Who will come within his jaws?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Who can open the doors of his face? Around his teeth is terror.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
Strong scales are his pride, shut up together with a close seal.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
One is so near to another, that no air can come between them.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
They are joined to one another. They stick together, so that they can’t be pulled apart.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
His sneezing flashes out light. His eyes are like the eyelids of the morning.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Out of his mouth go burning torches. Sparks of fire leap out.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Out of his nostrils a smoke goes, as of a boiling pot over a fire of reeds.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
His breath kindles coals. A flame goes out of his mouth.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
There is strength in his neck. Terror dances before him.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
The flakes of his flesh are joined together. They are firm on him. They can’t be moved.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
His heart is as firm as a stone, yes, firm as the lower millstone.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
When he raises himself up, the mighty are afraid. They retreat before his thrashing.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
If one attacks him with the sword, it can’t prevail; nor the spear, the dart, nor the pointed shaft.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
He counts iron as straw, and bronze as rotten wood.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
The arrow can’t make him flee. Sling stones are like chaff to him.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Clubs are counted as stubble. He laughs at the rushing of the javelin.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
His undersides are like sharp potsherds, leaving a trail in the mud like a threshing sledge.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
He makes the deep to boil like a pot. He makes the sea like a pot of ointment.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
He makes a path shine after him. One would think the deep had white hair.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
On earth there is not his equal, that is made without fear.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
He sees everything that is high. He is king over all the sons of pride.”
