Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
Canst thou draw out leviathan with a hook? or his tongue with a cord [which] thou lettest down?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Canst thou put a hook into his nose? or bore his jaw through with a thorn?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Will he make many supplications to thee? will he speak soft [words] to thee?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Will he make a covenant with thee? wilt thou take him for a servant for ever?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Wilt thou play with him as [with] a bird? or wilt thou bind him for thy maidens?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
Shall the companions make a banquet of him? shall they part him among the merchants.
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Canst thou fill his skin with barbed irons? or his head with fish spears?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Lay thy hand upon him, remember the battle, do no more.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Behold, the hope of him is in vain: shall not [one] be cast down even at the sight of him?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
None [is so] fierce that he dare rouse him: who then is able to stand before me?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Who hath first benefited me, that I should repay [him]? [whatever is] under the whole heaven is mine.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
I will not conceal his parts, nor his power, nor his comely proportion.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Who can discover the face of his garment? [or] who can come [to him] with his double bridle?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Who can open the doors of his face? his teeth [are] terrible around.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
[His] scales [are his] pride, shut together [as with] a close seal.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
One is so near to another, that no air can come between them.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
They are joined one to another, they stick together, that they cannot be sundered.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
His sneezings flash light, and his eyes [are] like the eyelids of the morning.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Out of his mouth go burning lamps, [and] sparks of fire dart forth.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Out of his nostrils issueth smoke, as [out] of a seething pot or caldron.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
His breath kindleth coals, and a flame issueth from his mouth.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
In his neck remaineth strength, and sorrow is turned into joy before him.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
The flakes of his flesh are joined together: they are firm in themselves; they cannot be moved.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
His heart is as firm as a stone; yes, as hard as a piece of the nether [millstone].
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
When he raiseth himself, the mighty are afraid: by reason of breakings they purify themselves.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
The sword of him that attacketh him cannot hold: the spear, the dart, nor the habergeon.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
He esteemeth iron as straw, [and] brass as rotten wood.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
The arrow cannot make him flee: sling-stones are turned with him into stubble.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Darts are counted as stubble: he laugheth at the shaking of a spear.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Sharp stones [are] under him: he spreadeth sharp pointed things upon the mire.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
He maketh the deep to boil like a pot: he maketh the sea like a pot of ointment.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
He maketh a path to shine after him; [one] would think the deep [to be] hoary.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
Upon earth there is not his like, who is made without fear.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
He beholdeth all high [things]: he [is] a king over all the children of pride.
