Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
Canst thou draw out the Crocodile with a fish-hook? Or, with a cord, canst thou fasten down his tongue?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Wilt thou put a rush-cord on his nose? or, with a thorn, wilt thou pierce his jaw?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Will he multiply unto thee supplications, or will he speak unto thee softly?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Will he solemnise a covenant with thee? Wilt thou take him for a life-long servant?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Wilt thou sport with him, as with a little bird? Or wilt thou bind him, for thy maidens?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
Shall the companions bargain over him? or will they part him among the traders?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Wilt thou fill, with darts, his skin? or, with fish-spears, his head?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Lay thou upon him thy hand, remember the battle—no more!
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Lo! any hope of him, hath been found deceptive, Even at the sight of him, shall not one be overwhelmed?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
None so bold, that he will rouse him! Who then is he that, before me, can stand?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Who hath forestalled me, that I may repay him? Under all the heavens, mine it is!
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
I will not pass by in silence his parts, or the matter of strength, or the grace of his armour.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Who hath removed his outer garment, through his double row of teeth, who would enter?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
The doors of his face, who hath opened? The circles of his teeth, are a terror!
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
A pride, are his arched sides, closed up, with a firm seal;
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
One to another, they join, and, air, cannot enter between them;
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
Each to its fellow, they cleave, they grasp each other, and cannot be parted;
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
His sneezings, flash forth light, and, his eyes, are like the eyelashes of the dawn;
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Out of his mouth, torches dart forth, sparks of fire, escape;
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Out of his nostrils, proceedeth smoke, like a blown pot and rushes;
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
His breath, setteth coals ablaze, and, a flame, out of his mouth, proceedeth;
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
In his neck, lodgeth strength, and, before him, danceth dismay;
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
The dewlaps of his flesh, cleave together, hardened upon him, they cannot be moved;
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
His heart, is hardened like a stone, yea hardened, like the nether millstone;
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
At his rising up, mighty men are afraid, by reason of terror, they are beside themselves:
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
As for him that assaileth him, the sword availeth not, spear, dart, or coat of mail:
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
He counteth iron as broken straw, and bronze as rotten wood:
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
The arrow, will not make him flee, Into chaff, are sling-stones changed by him:
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
As a straw, is a club accounted, and he laugheth at the whir of the javelin;
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
His underparts, are points of potsherd, a pointed threshing roller spreadeth out upon the slime:
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
He causeth to boil, as a cauldron, the raging deep, the sea, he maketh like a brewing vessel:
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
After him, he lighteth up a path, one might think the resounding deep to be hoary!
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
There is not—upon the dust—his like, that hath been made to be without fear;
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Every thing lofty, he beholdeth, he, is king over all ravenous beasts.
