Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
“Do you draw leviathan with a hook? And do you let down his tongue with a rope?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Do you put a reed in his nose? And pierce his jaw with a thorn?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Does he multiply supplications to you? Does he speak tender things to you?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Does he make a covenant with you? Do you take him for a perpetual servant?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Do you play with him as a bird? And do you bind him for your girls?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
(Companions feast on him, They divide him among the merchants!)
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Do you fill his skin with barbed irons? And his head with fish-spears?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Place your hand on him, Remember the battle—do not add!
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Behold, the hope of him is found a liar, Also, is one not cast down at his appearance?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
None so fierce that he awakes him, And who [is] he [who] stations himself before Me?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Who has brought before Me and I repay? Under the whole heavens it [is] Mine.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
I do not keep silent concerning his parts, And the matter of might, And the grace of his arrangement.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Who has uncovered the face of his clothing? Who enters within his double bridle?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Who has opened the doors of his face? Around his teeth [are] terrible.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
A pride—strong ones of shields, Shut up—a close seal.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
They draw near to one another, And air does not enter between them.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
They adhere to one another, They stick together and are not separated.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
His sneezings cause light to shine, And his eyes [are] as the eyelids of the dawn.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Flames go out of his mouth, sparks of fire escape.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Smoke goes forth out of his nostrils, As a blown pot and reeds.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
His breath sets coals on fire, And a flame goes forth from his mouth.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
Strength lodges in his neck, And grief exults before him.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
The flakes of his flesh have adhered—Firm on him—it is not moved.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
His heart [is] firm as a stone, Indeed, firm as the lower piece.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
The mighty are afraid at his rising, From his breakings they keep themselves free.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
The sword of his overtaker does not stand, Spear, dart, and breastplate.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
He reckons iron as straw, bronze as rotten wood.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
The son of the bow does not cause him to flee, Stones of the sling are turned into stubble by him.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Darts have been reckoned as stubble, And he laughs at the shaking of a javelin.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Sharp points of clay [are] under him, He spreads gold on the mire.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
He causes the deep to boil as a pot, He makes the sea as a pot of ointment.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
He causes a path to shine after him, One thinks the deep to be hoary.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
There is not on the earth his like, That is made without terror.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
He sees every high thing, He [is] king over all sons of pride.”
