Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
But will you catch the serpent with a hook, and put a halter about his nose?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Or will you fasten a ring in his nostril, and bore his lip with a clasp?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Will he address you with a petition? softly, with the voice of a suppliant?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
And will he make a covenant with you? and will you take him for a perpetual servant?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
And will you play with him as with a bird? or bind him as a sparrow for a child?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
And do the nations feed upon him, and the nations of the Phoenicians share him?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
And all the ships come together would not be able to bear the mere skin of his tail; neither [shall they carry] his head in fishing vessels.
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
But you shall lay your hand upon him [once], remembering the war that is waged by his mouth; and let it not be done any more.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Hast you not seen him? and have you not wondered at the things said [of him]?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Do you not fear because preparation has been made by me? for who is there that resists me?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Or who will resist me, and abide, since the whole [world] under heaven is mine?
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
I will not be silent because of him: though because of his power [one] shall pity his antagonist.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Who will open the face of his garment? and who can enter within the fold of his breastplate?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Who will open the doors of his face? terror is round about his teeth.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
His inwards are as brazen plates, and the texture of his [skin] as a smyrite stone.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
One [part] cleaves fast to another, and the air can’t come between them.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
They will remain united each to the other: they are closely joined, and can’t be separated.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
At his sneezing a light shines, and his eyes are [as] the appearance of the morning star.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Out of his mouth proceed as it were burning lamps, and as it were hearths of fire are cast abroad.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Out of his nostrils proceeds smoke of a furnace burning with fire of coals.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
His breath is [as] live coals, and a flame goes out of his mouth.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
And power is lodged in his neck, before him destruction runs.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
The flesh also of his body is joined together: [if one] pours [violence] upon him, he shall not be moved.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
His heart is firm as a stone, and it stands like an unyielding anvil.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
And when he turns, [he is] a terror to the four-footed wild beasts which leap upon the earth.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
If spears should come against him, [men] will effect nothing, [either with] the spear or the breast-plate.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
For he considers iron as chaff, and brass as rotten wood.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
The bow of brass shall not would him, he deems a slinger as grass.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Mauls are counted as stubble; and he laughs to scorn the waving of the firebrand.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
His lair is [formed of] sharp points; and all the gold of the sea under him is an immense [quantity of] clay.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
He makes the deep boil like a brazen cauldron; and he regards the sea as a pot of ointment,
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
and the lowest part of the deep as a captive: he reckons the deep as [his] range.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
There is nothing upon the earth like to him, formed to be sported with by my angels.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
He beholds every high thing: and he is king of all that are in the waters.
