Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
Kan du trække Krokodillen op med Krog og binde dens Tunge med Snøre?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Kan du mon stikke et Siv i dens Snude, bore en Krog igennem dens Kæber?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Mon den vil trygle dig længe og give dig gode Ord?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Mon den vil indgå en Pagt med dig, så du får den til Træl for evigt?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Han du mon lege med den som en Fugl og tøjre den for dine Pigebørn?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
Falbyder Fiskerlauget den og stykker den ud mellem Sælgerne?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Mon du kan spække dens Hud med Kroge og med Harpuner dens Hoved?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Læg dog engang din Hånd på den! Du vil huske den Kamp og gør det ej mer.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Det Håb vilde blive til Skamme, alene ved Synet lå du der.
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Ingen drister sig til at tirre den, hvem holder Stand imod den?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Hvem møder den og slipper fra det hvem under hele Himlen?
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
Jeg tier ej om dens Lemmer, hvor stærk den er, hvor smukt den er skabt.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Hvem har trukket dens Klædning af, trængt ind i dens dobbelte Panser?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Hvem har åbnet dens Ansigts Døre? Rundt om dens Tænder er Rædsel.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
Dens Ryg er Reder af Skjolde, dens Bryst er et Segl af Sten;
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
de sidder tæt ved hverandre, Luft kommer ikke ind derimellem;
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
de hænger fast ved hverandre, uadskilleligt griber de ind i hverandre.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Dens Nysen fremkalder strålende Lys, som Morgenrødens Øjenlåg er dens Øjne.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Ud af dens Gab farer Fakler, Ildgnister spruder der frem.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Em står ud af dens Næsebor som af en ophedet, kogende Kedel.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
Dens Ånde tænder som glødende Kul, Luer står ud af dens Gab.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
Styrken bor på dens Hals, og Angsten hopper foran den.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
Tæt sidder Kødets Knuder, som støbt til Kroppen; de rokkes ikke;
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
fast som Sten er dens Hjerte støbt, fast som den nederste Møllesten.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
Når den rejser sig, gyser Helte, fra Sans og Samling går de af Skræk.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
Angriberens Sværd holder ikke Stand, ej Kastevåben, Spyd eller Pil.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
Jern regner den kun for Halm og Kobber for trøsket Træ;
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
Buens Søn slår den ikke på Flugt, Slyngens Sten bliver Strå for den,
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Stridskøllen regnes for Rør, den ler ad det svirrende Spyd.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
På Bugen er der skarpe Rande, dens Spor i Dyndet er som Tærskeslædens;
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
Dybet får den i Kog som en Gryde, en Salvekedel gør den af Floden;
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
bag den er der en lysende Sti, Dybet synes som Sølverhår.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
Dens Lige findes ikke på Jord, den er skabt til ikke at frygte.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Alt, hvad højt er, ræddes for den, den er Konge over alle stolte Dyr.
