Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
Kan du trække Leviathan op med en Krog? eller drage dens Tunge med en Snor, du lader synke ned?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Kan du sætte et Sivreb i dens Næse eller gennembore dens Kæber med en Krog?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Mon den vil gøre mange ydmyge Begæringer til dig eller tale milde Ord for dig?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Mon den vil gøre en Pagt med dig, at du kan tage den til Tjener evindelig?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Kan du lege med den som med en Fugl? eller binde den fast, til Morskab for dine Smaapiger?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
Skulle Deltagerne vel drive Handel med den? skulle de dele den ud iblandt Købmænd?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Kan du fylde dens Hud med Spyd, dens Hoved med Harpuner?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Læg din Haand paa den! Du vil huske den Kamp og ikke gøre det mere.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Se, Haabet derom slaar fejl; styrter man ikke ned endog kun ved Synet af den?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Der er ingen saa dumdristig, at han tør tirre den; hvo er da den, der vil bestaa for mit Ansigt?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
— Hvo har givet mig noget først, at jeg skulde betale det? hvad der er under al Himmelen, det er mit —
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
jeg vil ikke tie om dens Lemmer og dens Styrkes Beskaffenhed og dens Legemsbygnings Yndelighed.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Hvo har afklædt den dens ydre Bedækning? hvo tør komme ind imellem dens dobbelte Tandrækker?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Hvo har opladt dens Ansigts Døre? omkring dens Tænder er der Rædsel.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
Dens Skjoldes Rande ere prægtige, lukkede som med et tæt Segl.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
Den ene er saa nær ved den anden, at der ikke kan komme Vejr ind imellem dem.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
Den ene hænger fast ved den anden; de gribe i hverandre og adskilles ikke.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Dens Nysen lader Lys skinne, og dens Øjne ere som Morgenrødens Øjenlaage.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Af dens Mund fare Blus, Ildgnister fare ud.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Af dens Næsebor udgaar Røg som af en sydende Gryde og af en Kedel.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
Dens Aande kan stikke Ild i Kul, og en Lue gaar ud af dens Mund.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
Paa dens Hals hviler Styrke, og Angest hopper foran den.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
Dens Køds Stykker hænge fast sammen; det er som støbt paa den, det kan ikke bevæges.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
Dens Hjerte er støbt fast som Sten, ja, støbt fast som den nederste Møllesten.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
Naar den farer op, grue de stærke; af Angest forfejle de Maalet.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
Angriber nogen den med Sværd, da bider det ikke paa, ej heller Spyd, Kastevaaben eller Lanse.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
Den agter Jern som Straa, Kobber som raaddent Træ.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
Ingen Pil jager den paa Flugt, Slyngestene blive for den som Avner.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Køllen agtes som Avner, og den ler ad det susende Glavind.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Under den ere skarpe Skæl, og det er, som den drager en Tærskeslæde hen over Dyndet.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
Dybet syder som en Gryde; den gør Havet som en Salvekedel.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
Den gør, at Vejen skinner efter den; man maatte holde Havet for graahaaret.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
Der er ingen, som kat? lignes ved den paa Jorden, den er skabt til at være uden Frygt.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Den ser ned paa alt højt; den er en Konge over alle stolte Dyr.
