Job 41
1 Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
Vytáhneš-liž velryba udicí, aneb provazem pohříženým až k jazyku jeho?
2 Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
Zdali dáš kroužek na chřípě jeho, aneb hákem probodneš čelist jeho?
3 Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
Zdaž se obrátí k tobě s prosbami, aneb mluviti bude tobě lahodně?
4 Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
Učiní-liž smlouvu s tebou? Přijmeš-liž jej za služebníka věčného?
5 Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
Zdaž budeš s ním hráti jako s ptáčkem, aneb přivážeš jej dětem svým?
6 Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
Přistrojí-liž sobě hody z něho společníci, a rozdělí-liž jej mezi kupce?
7 Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
Zdaž naplníš háky kůži jeho, a vidlicemi rybářskými hlavu jeho?
8 När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
Vztáhni jen na něj ruku svou, a neučiníš zmínky o boji.
9 Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
Aj, naděje o polapení jeho mylná jest. Zdaž i k spatření jeho člověk nebývá poražen?
10 Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
Není žádného tak smělého, kdo by jej zbudil, kdož tedy postaví se přede mnou?
11 Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
Kdo mne čím předšel, abych se jemu odplacel? Cožkoli jest pode vším nebem, mé jest.
12 Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
Nebudu mlčeti o údech jeho, a o síle výborného sformování jeho.
13 Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
Kdo odkryl svrchek oděvu jeho? S dvojitými udidly svými kdo k němu přistoupí?
14 Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
Vrata úst jeho kdo otevře? Okolo zubů jeho jest hrůza.
15 Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
Šupiny jeho pevné jako štítové sevřené velmi tuze.
16 Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
Jedna druhé tak blízko jest, že ani vítr nevchází mezi ně.
17 Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
Jedna druhé se přídrží, a nedělí se.
18 Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
Od kýchání jeho zažžehá se světlo, a oči jeho jsou jako záře svitání.
19 Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
Z úst jeho jako pochodně vycházejí, a jiskry ohnivé vyskakují.
20 Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
Z chřípí jeho vychází dým, jako z kotla vroucího aneb hrnce.
21 Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
Dýchání jeho uhlí rozpaluje, a plamen z úst jeho vychází.
22 Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
V šíji jeho přebývá síla, a před ním utíká žalost.
23 Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
Kusové masa jeho drží se spolu; celistvé jest v něm, aniž se rozdrobuje.
24 Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
Srdce jeho tuhé jest jako kámen, tak tuhé, jako úlomek zpodního žernovu.
25 När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
Vyskýtání jeho bojí se nejsilnější, až se strachem i vyčišťují.
26 Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
Meč stihající jej neostojí, ani kopí, šíp neb i pancíř.
27 Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
Pokládá železo za plevy, ocel za dřevo shnilé.
28 Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
Nezahání ho střela, v stéblo obrací se jemu kamení prakové.
29 Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
Za stéblo počítá střelbu, a posmívá se šermování kopím.
30 Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
Pod ním ostré střepiny, stele sobě na věci špičaté jako na blátě.
31 Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
Působí, aby vřelo v hlubině jako v kotle, a kormoutilo se moře jako v moždíři.
32 Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
Za sebou patrnou činí stezku, až sezdá, že propast má šediny.
33 På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
Žádného není na zemi jemu podobného, aby tak učiněn byl bez strachu.
34 Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.
Cokoli vysokého jest, za nic pokládá, jest králem nade všemi šelmami.
