Job 40
1 Och Herren svarade Job, och sade:
Tinovo’ Iehovà am’Iobe ty hoe,
2 Den som vill träta med den Allsmägtiga, skulle han draga sig undan? Och den som vill straffa Gud, måste han icke svara?
Hatretrè’ ty mpandietse hao t’i El-Sadai? Manoiña, ry mpañeretse an’ Andrianañahareo.
3 Job svarade Herranom, och sade:
Nanoiñe Iehovà ami’ty hoe t’Iobe:
4 Si, jag hafver bannats, hvad skall jag svara? Jag vill lägga mina hand uppå min mun.
Intoy o tsy manjofakeo; ino ty hahatoiñako azo? Hampikapefe’ ty tañako ty vavako.
5 Jag hafver en gång talat, derföre vill jag icke mer svara; på en annan tid vill jag icke göra det mer.
Indraike ty nivolañeko fa tsy ho tovoñako; eka, indroe, fa tsy ho losoreko.
6 Och Herren svarade Job utur ett väder, och sade:
Aa le nanoiñe Iobe t’Iehovà boak’ an-talio ao, ami’ty hoe,
7 Gjorda dina länder som en man. Jag vill fråga dig, och säg du mig:
Midiaña hoe ondaty; hañontaneako le ihe ty hitaroñe amako.
8 Skulle du göra min dom omintet, och fördöma mig, på det du skall vara rättfärdig?
Hafote’o hao o zakakoo? Hamatse ahy irehe, hahazoa’o to?
9 Och hafver du en arm såsom Gud, och kan du med lika röst dundra, såsom han gör?
Amam-pitàñe manahake añ’Andrianañahare v’iheo? Mahafañotrok’ am-peo hambañ’ ama’e hao?
10 Bepryd dig med härlighet, och upphäf dig; kläd dig med lof och äro.
Mihamina amañ’engeñe naho havañonañe; misaroña asiñe naho volonahetse;
11 Strö ut dins grymhets vrede; se uppå alla högmodiga, och böj dem;
Adoaño o habose’o mandopatseo; jilovo ze hene mpirengevoke vaho afotsaho.
12 Och förtryck de ogudaktiga, der de äro;
Fonga rendreho ty mpibohaboha, le arèho; lialiao ambane o lo-tserekeo.
13 Begraf dem tillsammans i jordene, och försänk deras prål uti det fördolda;
Akafiro hitraofa’e an-debok’ ao; vahoro añ’etak’ ao o lahara’ iareoo.
14 Så vill jag ock bekänna dig, att din högra hand dig hjelpa kan.
Le hiantofako ama’o te mahafandrombak’ azo o fità’o havanao.
15 Si, Behemoth, den jag bredovid dig gjort hafver, han skall äta hö såsom en oxe.
Oniño hey ty Behemote, i naharoko fitseneañe ama’oy; mihinañe ahetse re manahake o añombeo.
16 Si, hans kraft är uti hans länder, och hans förmåga i hans buks nafla.
Heheke te am-poto-pe’e ao ty haozara’e, amo ozan-tro’eo ty hafatrara’e.
17 Hans stjert sträcker sig ut såsom ett ceder; hans hemlig tings senor äro förvecklada.
Atora-kitsi’e hoe talý ty ohi’e; mifamanditse iaby o talin-ozan-toha’eo.
18 Hans ben äro såsom kopparrör; hans benlägger såsom jernstafrar.
Boda torisike o taola’eo, hoe tsotsò-by o kitso’eo
19 Han är begynnelsen af Guds vägar, den honom gjort hafver, han öfverfaller honom med sitt svärd.
Ie ty lohàñe amo satan’ añahareo; I namboatse azey ro mahafitotok’ ama’e am-pibara.
20 Bergen bära honom gräs, och all vilddjur spela der.
Toe mamahan-kaneñe aze o vohitseo, amy fihisa’ o bibin-kivoke iabioy.
21 Han ligger i skuggan fördold, i rör och i träck.
Mandre ambane’ sohihy eo re, am-pipaliram-binda an-tane manginakinak’ ao.
22 Busken öfvertäcker honom med sin skugga, och pilträ vid bäcker öfvertäcka honom.
Mañalok’ aze ty talinjo’ o sohihio; miarikoboñ’ aze iaby o bararata añ’olon-dranoo.
23 Si, han uppsluker strömmen, och grufvar sig intet; han låter sig tycka, att han vill uttömma Jordanen med sin mun.
Tsy ihondrahondrà’e ty fandipora’ i sakay; mahasibeke re ndra te isorotombaha’ Iordaney mb’am-bava’e.
24 Likväl griper man honom med sin egen ögon, och med snöre igenomborrar man honom hans näso.
Eo hao ty hahatsepak’aze te mañente; eo hao ty hahafangirike i oro’ey hampikavitse aze?
